“The book of the sultan´s seal. Strange incidents from history in the city of Mars.”

(“Kitāb al-tughrā 2011)

Trans. Paul Starkey.

Interlink books 2015.

Youssef Rakha, en väletablerad journalist, poet och essäist i Egypten, hade högt ställda ambitioner när han gick i gång med att skriva ”Boken om sultanens sigill. Märkliga händelser ur staden Mars historia.” Han ville skriva sin generations stora roman och därvid överskrida de gränser den moderna egyptiska litteraturen intill nu dragit upp, från Mahfouz, över decennierna med socialrealism och vidare förbi 2000-talets stereotypa realism och hyperrealism. Boken skulle vara ”elliptisk” snarare än ”ekonomisk” och den skulle använda ”fantastisk imaginaton”, som Rakha förklarar i en utförlig intervju av Hilary Plum.                                                                                                                       

Det är mycket möjligt att han lyckats med sitt företag. Åtminstone har jag denna gång haft sensationen att läsa något som på ett behagligt sätt är oväntat och annorlunda, en brytning med de hittills fastlagda trenderna inom modern egyptisk litteratur från 60-talet och framåt.

Boken handlar om Mustafa Ҫorbaci, en sekulariserad intellektuell i Kairo som på tre veckor förvandlas till en mer eller mindre galen ”zombie” (författarens ord) som tror att han genom övernaturligt ingripande fått ett särskilt uppdrag att återupprätta det islamiska kalifatet. Denna huvudintrig med dråpliga inslag återges i en löpande berättelse som håller läsaren fascinerad genom hela det osannolika förloppet.

Mustafa börjar med att skildra sitt  uppbrott ur äktenskapet. Hustrun, en europeiserad och egocentrisk person framställs i bjärt negativa färger. I nästföljande kapitel följer vi Mustafas möten med sina närmaste vänner, inte minst den föga begåvade Amgad som blivit en aningslös islamist och den kristne koptern ssom visar sig vara en svekfull vän, och vi får inblickar i arbetsmiljön på en tidningsredaktion.

I en blandning av drömmar och övernaturliga upplevelser möter Mustafa den siste ottomanske sultanen-kalifen som fördrevs från Turkiet vid andra världskrigets slut. Denne ger Mustafa uppdraget att återfinna den förlorade kopia av Maryams sura (ur Koranen) som sultanen en gång själv skrivit.

Mustafa studerar nu det ottomanska imperiets historia och delger läsaren information om detta. Han besöker (i drömmen) det stora Yildizkomplexet, ottomanernas palats i Istanbul. Hans övernaturliga upplevelser interfolieras med de verkliga i hans vardagliga Kairoliv. En stark kärleksupplevelse med en kvinna som just återvänt från Paris utgör en höjdpunkt i berättelsen. Spåren av den försvunna suraavskriften leder till Beirut och Mustafa tar dit för att fortsätta sökandet. Med flygresan avslutas berättelsen i romantid.

Inom ramen för berättelsen behandlas stora tematiska begrepp som kärlek:  kärlek-hat-relation (hustrun, äktenskapet), och som romantik, förälskelse, erotik; pånyttfödelse (omvälvande händelse; paranormal nivå); mystik (citat inlagda, särskilt av Ibn al-Farid som ju egentligen inte avser jordisk kärlek alls men här tillämpas på sådan); och politik, samhälle: alla egyptier är offer för Organisationen (som antar olika skepnader för var och en: islamism, europeisk demokrati osv.), en parodi på de vanliga konspirationsteorierna i Mellanöstern.

Mustafa är en antihjälte, en som är mottaglig för intryck och försöker hantera sin verklighet. Med sin nyfunna entusiasm för traditionell islam är han ingalunda författarens alter ego.

Huvudfrågorna rör mening och identitet. Mustafa söker en mening i sitt liv som anknyter till klassisk islam och islamisk kultur, utan att för den skull behöva göra avkall på sin sekulära nutida tillhörighet. Rakha anser att det finns underbara element i islam men vill samtidigt räkna in civilisationens historiska landvinningar som upplysning, vetenskap, jämlikhet, skepticism mm., i motsättning till inskränkning av friheten och av mänskliga rättigheter. För en sekulariserad muslim i Egypten är det dock svårt att finna ett rum som tillåter neutralitet i religionsutövningen. Wahhabismen i synnerhet, och andra extremistiska ideologier, motarbetar frihetlighet och tolerans och trångsyntheten ökar, anser Rakha.

Över denna grundbetydelse av ”Sultanens sigill...” broderas rikligt med berättelser och idéer i komplexa samspel och på en plastisk prosa som är uppfriskande att läsa.

Romanen kan också sägas handla om staden Kairo: berättelsen är formad som en geografiskt och historiskt hisnande färd genom staden. Den fortsätter traditionen från Mahfouz och den associerar till andra stora stadsskildringar i litteraturen, närmast kanske Pamuks Istanbul.

Mustafa Ҫorbaci företar nio resor inom Kairo inom gator och kvarter som han givit nya namn, vilka omfattar nio händelser, var och en kopplad till en av resorna, och boken följer dessa, med uppdelning i nio kapitel. Varje kapitel/händelse ser Mustafa som en övning eller studie i en särskild disciplin (s. 4):

Från Maadi till Dokki                                 Separation; om äktenskapet

Från Dokki till Isaaf                                  Första drömmen och dess uppfyllelse; sociologi

Desert Road-resa                                     Att finna ringen; psykologi

Från Isaaf till the other world                    Möte med sultanen; paranormal upplevelse

Tur till bibliotek och intenet                       Att upptäcka den ottomansk staten; historia

Norra Giza- resa                                       Skilsmässa och att fullborda bilden; vänskap

Tur genom det islamiska Kairo                   Att möta den älskade; om kärlek

Muqattamkullarna / Cairo Airport               Att finna en ledtråd/Avresa; erotica

Cairo airport, flygresa                               Resa till Beirut (anteckningar)

Kartbilden av Mustafas väg genom Cairo kommer att likna tughra-sigillets kalligrafiska bild:  Han färdas nordväst från Maadi, en förort i södra Kairo, där han bor, till Dokki väster om Nilen,där  hans mor bor. Därifrån tillbaka över Nilen österut ned mot det medeltida Kairo, först till al-Fustat, det tidigaste Kairo. Vidare österut till Muqattamkullarna, in i det fatimidiska och mamlukiska centrum mellan de gamla stadsportarna Bab Zuweila och Bab al-Futouh, kvarter som bildar miljön i Mahfouz mest kända böcker med den gamla paradgatan Bayn al-Qasrayn mitt i, med moskéer som al-Aqmar, al-Qalawoun, Sultan Hassan  med flera monument; al-Azharuniversitetet, al-Husaynmoskén, basarerna och därifrån nordväst till Bulaqområdet,  och slutligen norrut mot flygplastsen.

För den som känner till Kairo har berättelsen must och färg i sina raster av historiska associationer mot den kaotiska och grälla bakgrunden av det moderna Kairo.

Sultanens sigill, på turkiska tughra, är ett centralt begrepp i romanen. (Det finns avbildat på bokens framsida.) Sigillet som kalligrafi, samt flera teckningar och andra bilder gjorda av författaren finns inlagda. Texten som form och visuellt tecken har egen tyngd: kalligrafin förmedlar mening i en visuell framställning av textens budskap. Den är kontemplativ, ger mystisk existens åt det nutida vardagliga Kairo. Texten präglas genomgående av en blandning av genre- och stilsorter och med intertextuella inslag från klassisk arabisk och ottomansk historia. (Utförliga ordlistor har bifogats i slutet av boken.) Texten differentieras också genom att varieras i form och modus: olika berättare, olika typer av text (dröm; fantasi; kapitel; rubrik på resa; växling mellan första person och tredje som berättare) - texten möter läsaren på olika sätt och tvingar in honom i dialog.

Att skriva på detta sätt relaterar till en äldre tradition. Att blanda ”poesi och reportage, bekännelse och satir, berättelse och filosofi, historia och geografi”, finns belagt i klassisk arabisk litteratur Klassiska referenser har varit bl. a. Ibn Arabis epistlar och maqamat-berättelser. Specifika källor också t. ex. Ibn Khaldun, Maqrizi, Ibn Hazm och historieskrivare från 1700-1800-talet.

Ett nytt språk behövdes för detta, ett som återspeglade de lager av kultur som finns med i romanen. Rakha har försökt skapa en blandstil med inslag av klassisk ålderdomlig arabiska och modern egyptisk dialekt, och med inslag av ålderdomliga ord från från turkiska, persiska, koptiska, grekiska, italienska, franska  – och modern engelska. något som oundvikligt går förlorat i översättningen.

Pauls Starkeys översättning av “Sultanens sigill” tilldelades Saif Ghobash Banipal Prize för årets översättning. 

Kerstin Eksell

Intervjuer
Hilary Plum: “A conversation with Youssef Rakha.” www.musicandliterature.org
Valentina Viene: “Interview with Youssef Rakha.” www.valeviene.wixsite.com/kashafa