Fåglar får föda i ubyte mot att sprida frön

För växter är spridningen av frön av avgörande betydelse för att nya individer ska etableras. Hos vissa växter finns inga särskilda hjälpmedel för att sprida fröna, medan andra växter utnyttjar olika ’spridningvektorer’ för att underlätta spridningen. Vind, vatten eller olika djur kan fungera som spridningvektorer. Fröspridning med djur kan ske på olika sätt, genom att frön fastnar på päls eller fjädrar, eller genom att växten har frukter som är ätbara, och att de därmed erbjuder djuret föda som belöning för att fröna sprids. Den sistnämnda typen av djurspridning är vanligast. Man brukar kalla dessa frukter ’köttiga’ (eller på engelska: ’fleshy fruits’).

På svenska säger vi oftast ’bär’. Men ska man vara noga så är bär bara en viss typ av köttig frukt (t.ex. blåbär). Bär innehåller oftast många små frön, som har förmågan att passera ett djurs tarmkanal utan att skadas. En annan vanlig typ av köttig frukt kallas ’stenfrukt’ (t.ex. körsbär). Stenfrukter har oftas endast ett frö, som omges av ett hårt inre fruktskal – det är därför ’stenen’ är hård. Djur som äter stenfrukter spottar oftast ut stenen, dvs fröet som ligger skyddat innanför det hårda inre fruktskalet behöver inte passera någon tarmkanal. Men om stenen ändå sväljs av djuret, så klarar den galant att passera en tarmkanal.

Köttiga frukter lockar djur att äta

Det finns också ’köttiga frukter’ som egentligen inte är frukter alls. Ett bra exempel är smultron, där den köttiga delen utgörs av en del av blombotten som fyllts med en saftig vävnad. De egentliga frukterna är små nötter (de små prickarna på ytan av smultronet). Det finns faktiskt en stor mångfald på temat köttiga frukter, men gemensamt är att de alla lockar djur att äta en saftig, ofta näringsrik vävnad, och som tack för maten sprider de växtens frön.

Fröspridning med djur som äter köttiga frukter är mycket vanligt framför allt bland vedväxter, alltså växter som är långlivade och bygger upp en vedartad stam. I vissa delar av tropikerna har uppemot 80 % av alla arter vedartade växter köttiga frukter. På våra breddgrader är andelen lite lägre, och brukar uppskattas till 30-50 %.

Hur sprids frön?

Det är många olika djur som livnär sig på köttiga frukter, och därmed fungerar som fröspridare. Man har exempelvis uppskattat att runt 10 % av alla världens fågelarter, och 6 % av alla världens däggdjur, använder olika arter av fikon som föda. I tropikerna är de vanligaste djuren som äter köttiga frukter däggdjur (primater, gnagare och vissa grupper av fladdermöss) och fåglar. Men det förekommer även att reptiler, och till och med fiskar sprider frön på detta sätt. Hos oss är det framför allt fåglar som livnär sig på köttiga frukter, även om det förekommer att exempelvis grävlingar, rävar och förstås små gnagare, som skogsmöss, också lockas att äta köttiga frukter.

Det finns alltså många växtarter i Sverige som sprids med djur. Ett fåtal av dessa arter kan helt dominera den miljö de lever i, exempelvis i skogsmark där lingon och blåbär täcker marken. Men bland de lite större vedväxterna är det så att de vanligen förekommer ganska glest och utspritt, i vegetation som domineras av andra arter, med andra spridningssätt (t.ex. gran, tall, björk, asp). Tar man en promenad i skogsmark ser man lite här och där arter som rönn, hägg, fågelbär, olvon, måbär och skogstry, men sällan så värst många åt gången.

Det är här vår forskning kommer in. Vi är intresserade av hur vedartade växter med köttiga frukter sprids, hur de etableras, dvs var och när fröna gror, hur groddplantor klarar sig, och rent allmänt hur man kan förstå dessa arters förekomst och utbredningsmönster. Vi använder oss av experiment där vi undersöker groning och etablering, och vi studerar hur utrbredingsmönster av olika arter hänger ihop med olika miljöfaktorer och med landskapens historia.

Vilka fåglar sprider frön mest?

Vi vill också undersöka fåglarna som äter frukterna. Vi vill veta vilka arter som är de viktigaste spridarna för de olika växtarterna, och vi vill veta hur fröspridningen varierar geografiskt, och över tid, från sensommaren och fram över vintern. I ett av våra fältområden (Tullgarn, söder om Stockholm) gör vi egna detaljerade undersökningar av hur fåglar äter köttiga frukter. Men vi vill också ha kunskap från hela Sverige, och över en längre tid. Och det är här ’Medborgarprojektet fågelbär’ kommer in.

För den som vill läsa mer om vår tidigare forskning om växter med köttiga frukter finns några länkar till vetenskapliga artiklar här:

Länk till Biological Reviews 2016