Ordet polyglott kommer av grekiskans polys ’många’ och glotta ’språk’. En polyglott är alltså en person som talar många språk. I projektet ”The polyglot” är ’många’ definierat som sex eller fler.
Kenneth Hyltenstam, professor vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet, är nyfiken på vilka polyglotterna är.
– Det finns några anekdotiska berättelser och enstaka fallstudier, berättar han, men ingen systematisk forskning. Detta är ett helt nytt forskningsfält.

Finansierat av Riksbanken

Projektet är ett av nio delprojekt i programmet ”Avancerad andraspråksanvändning”, som 2005 fick Riksbankens Jubileumsfonds stora programanslag på 32,8 miljoner över fyra år. Centrum för tvåspråkighetsforskning, institutionerna för franska, italienska och klassiska språk, engelska samt spanska, portugisiska och latinamerikastudier deltar i programmet. De andra delprojekten handlar bland annat om kritiska perioder i språkinlärning, och om språkinlärningen sker i fasta utvecklingssteg.
Kenneth Hyltenstam har tagit fram en lista över de cirka etthundra kända polyglotter som finns dokumenterade från fjortonhundratalet och framåt. Där finner man att ungefär hälften av dem har eller hade språk som sin profession, som tolkar och författare, men där finns också politiker och trädgårdsmästare.

Heterogen grupp

Polyglotterna är en fascinerande samling människor med det gemensamma att de inte har något gemensamt. Mer än sitt stora intresse för språk, och att de är män. I hela listan finns bara två kvinnor. I övrigt kommer de från olika bakgrunder, har olika utbildning, olika yrken och olika intressen. Varför de kvinnliga polyglotterna är så få hoppas forskarna få nya ledtrådar till.
I projektet ingår just nu tio polyglotter som alla har svenska som ett av sina språk. De blir djupintervjuade om sina liv och sitt språkintresse och får själva skatta hur bra de kan sina olika språk. Man testar språkbegåvning och kognitiva förmågor, och gör nivåtest i vissa av språken.

Mycket språkbegåvade

Visst är det en liten överdrift att säga att de inte har något gemensamt; alla är mycket språkbegåvade och får mycket höga resultat på sådana tester. Ännu vet man inte om de höga resultaten beror på att personerna är mycket språkbegåvade ”från början” eller om det faktum att de lärt sig många språk när de gör testen ger utslag.
– Man kan urskilja två ganska tydliga grupper bland polyglotterna, säger Kenneth Hyltenstam. ”Kommunikatören”, som lär sig språk för att kunna kommunicera, och ”översättaren”, som är intresserade av språk som system.Många av översättarna lär sig ofta minoritetsspråk vars struktur intresserar dem. Kenneth Hale, en amerikansk lingvist som kunde över femtio språk, kommenterade dystert att de flesta språk han kunde var utrotade, så han hade ingen att tala dem med.

Bättre språkminne

Polyglotter lär sig språk ungefär som vi andra, och har inte nödvändigtvis lättare att lära. Men de har förmågan – och viljan – att studera mycket koncentrerat, och forskningen pekar på att de har andra minnesförmågor, de tappar till exempel inte så lätt ett språk även om det inte används på en lång tid. Arvo Juutilainen kan tala femton språk flytande, han kan läsa omkring nittio, och dessutom kan han vokabulären i ungefär femtio till, tack vare sitt fotografiska minne.
Ofta ligger språken långt ifrån varandra, som kinesiska och spanska, men lika ofta lär sig polyglotten närliggande språk ”när han ändå håller på”. Så lärde sig till exempel Alexander Schwartz svenska på sex månader, la sedan till norska som han lärde sig på två månader och danska som tog två veckor.
- Vem som helst kan inte bestämma sig för att bli polyglott, avslutar Kenneth Hyltenstam. Det krävs speciella förmågor. Det här projektet lär oss mer om dessa förmågor.

Text: Maria Ibsén