Sociala och kulturella mönster påverkar hur de stora språken spanska, franska, portugisiska och italienska utvecklas och används i olika delar av världen. Den romanska språkforskningen vid Stockholms universitet bedrivs med ett stort internationellt kontaktnät och språken sätts in i större sammanhang. Viktiga beröringsytor finns med mediaforskning, antropologi, sociologi, statsvetenskap och juridik. En viktig del av forskningen riktar in sig på den diskurs som används inom olika professionella och institutionella aktiviteter. Ett närbesläktat fält är interaktionsforskning: Hur bär vi oss åt när vi samtalar? Hur skiljer sig kulturer åt i dessa avseenden? Hur påverkar vardagsspråket och det offentliga språket varandra?

Språkinlärning är en annan framträdande forskningsinriktning, med särskild tonvikt på avancerad och mycket avancerad användning av franska, spanska och italienska som andraspråk. Hur ser inlärningen ut och vad är svårast att tillägna sig? Vad händer med den kulturella anpassningen? Lingvistik med inriktning på språkstruktur och semantik har också en given plats, liksom språkhistoria och arbete med äldre skrifter. Ett fält under framväxt är sociolingvistik med inriktning på språkkontakt.

Området har sin bas vid Romanska och klassiska institutionen. Universitetet har landets enda professurer i portugisiska respektive latinamerikakunskap och har varit värd för en nationell forskarskola i romanska språk. Den romanska språkforskningen bedrivs med stöd från bland andra Riksbankens jubileumsfond, Vetenskapsrådet, Vitterhetsakademien, Knut och Alice Wallenbergs fond och STINT.