– Mycket av min forskning handlar om ansvarsutkrävning, eller snarare bristen på ansvarsutkrävning.
Jakob Svensson är professor i nationalekonomi, biträdande föreståndare för Institutet för internationell ekonomi (IIES) och utvecklingsekonom. Under ett antal år har han studerat förhållanden i Uganda, framför allt inom skola och sjukvård. I sin forskning fokuserar Jakob Svensson på relationen mellan det offentliga och den enskilde – hur offentlig verksamhet är organiserad och hur det påverkar individens möjligheter och val.
– Många utvecklingsländer har extremt svaga institutioner. Sådant vi tar för givet i Sverige finns kanske på papperet även i dessa länder, men sällan i verkligheten.

Missförhållanden på hälsostationer

För ett par år sedan drev Jakob Svensson ett framgångsrikt fältexperiment på landsbygden i Uganda. Femtio hälsostationer, liknande vårdcentraler, som totalt betjänade hundra tusen hushåll, ingick i projektet. Genom att ställa en rad enkla frågor till vårdpersonal och besökande patienter kunde man exempelvis konstatera att den genomsnittliga väntetiden på vårdcentralerna var tre timmar – att jämföra med de tre minuter som vårdpersonal själva uppgav. Forskarna gjorde också oannonserade besök på vårdcentralerna. Det visade en rad missförhållanden i mötet mellan patient och vårdpersonal.
– Personalen hade termometrar, det såg vi, men de frågade aldrig om patienten hade feber, än mindre kollade de tempen. Och hälften av vårdpersonalen var inte ens på plats.
Nästa steg var att sammanföra vårdtagare och vårdgivare. Under en rad möten, arrangerade med hjälp av lokala biståndsorganisationer, kunde grupperna själva diskutera vårdsituationen – med forskarnas sammanställda data som underlag.

Uppföljningen ett år senare visade att byborna mer aktivt än tidigare ställde krav på hälsostationerna. Närvaron på hälsostationerna hade ökat, personalen började använda medicinsk utrustning och väntetiden minskade. Dessutom sjönk barnadödligheten i försöksgruppen och undernärda barn ökade i vikt.
– Projektet fick stora effekter, utan att några resurser tillfördes. Det som kostade pengar var datainsamlingen.

10 miljoner barn dör

Varje år i världen dör omkring tio miljoner barn under fem år av behandlingsbara sjukdomar som diarré, lunginflammation och malaria. Det beror inte bara på bristande utbildning och resurser, konstaterar Jakob Svensson. Dåligt fungerande samhällsinstitutioner leder till bristfällig uppföljning och granskning. Konsekvensen blir att både enskilda och samhällsekonomi drabbas.
– Finns det sätt att pusha de institutioner som ändå finns och fungerar? Eller kan vi istället involvera andra aktörer och på så vis indirekt stärka de institutioner som vi tror är viktiga?
Jakob Svensson disputerade 1996, och handleder idag en handfull doktorander. Men det var långt ifrån självklart att han skulle ägna sig åt ekonomi. Först tänkte han bli läkare, som sin syster, men utbildningen tog lång tid och hennes arbetssituation lockade inte heller.
– Istället började jag läsa psykologi, men det passade inte mig riktigt. Sen började jag studera statsvetenskap, men där bråkade jag med en professor och slutade. Först därefter började jag läsa ekonomi.

Sedan avhandlingen färdigställts jobbade Jakob Svensson i några år på Världsbankens forskningsavdelning. Där kom han för första gången i kontakt med Uganda. Numera tillbringar han tre veckor varje år i landet. De senaste tio åren har Ugandas ekonomi tagit fart, vilket Jakob Svensson själv har kunnat lägga märke till under sina besök.
– Det har vuxit upp en medelklass i huvudstaden Kampala. Tidigare såg man nästan bara biståndsarbetare ute på krogen, nu ser man också en hel del unga ugandier.

Drivkraft att förändra

Utvecklingsekonomi handlar i grunden om fattigdomsbekämpning, konstaterar Jakob Svensson. Ända sedan tonåren, när han engagerade sig i antiapartheid-rörelsen, har han haft en drivkraft att förändra.
– Skillnaden mellan vår del av världen och utvecklingsländer är för stor för att man inte ska spendera mycket tid och resurser för att jämna ut det lite grann. Det känner jag starkt.

Text: Henrik Lundström