I en artikel som publicerades igår i den vetenskapliga tidskriften Nature Ecology and Evolution visar John Fitzpatrick, forskare vid Stockholms universitet, och hans kollegor att det är självintresset som driver utvecklingen av komplexa samhällsstrukturer hos afrikanska ciklidfiskar.
“Hos vissa grupplevande djur, som surikater, är det några få dominerade individer som förökar sig och sedan får hjälp av de övriga att uppfostra ungarna. Hos fåglar och däggdjur utvecklas det här beteendet tack vare att individerna som hjälper till är släkt med avkomman de hjälper till att uppfostra. Så är inte fallet hos ciklidfiskarna.”, säger John Fitzpatrick, senior författare till studien.
För att kunna avgöra vilket beteende som var en del av att kollektivt uppfostra avkomman har forskarna studerat nästan 70 arter av ciklidfisk i Tanganyikasjön i Afrika.
”Våra resultat visar att ciklider samarbetar på ett annat sätt än andra grupplevande djur”, förklarar Sigal Balshine, professor vid McMaster University och en av författarna till studien. ”För ciklider reduceras risken att bli uppäten om man lever i grupp. Så det är sannolikt rädslan för rovdjur som driver fram det här hjälpande beteendet.”
”Från en evolutionär synvinkel är det här högst intressant”, säger John Fitzpatrick. ”De här ciklidfiskarna har hittat en modell där samarbete fungerar därför att det är så svårt att överleva på egen hand. Det är helt enkelt samarbete av själviska orsaker.”
En orsak till att samarbetet hos ciklidfiskar skiljer sig från det hos andra arter kan vara att de har så korta livscykler, vilket förhindrar etablerade familjegrupperingar.
Studien Direct benefits and evolutionary transitions to complex societies är en viktig bit i vår kunskap om den evolutionära utvecklingen hos komplexa djursamhällen. Studien finns tillgänglig här: http://www.nature.com/articles/s41559-017-0137
För ytterligare information, kontakta John Fitzpatrick vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, på +46 73 710 63 59 eller john.fitzpatrick@zoologi.su.se.