Uno Fors. Foto: Eva Dalin
Uno Fors. Foto: Eva Dalin

– Den första frågan vi fick ställa oss var ju vad som är digital humanvetenskap egentligen. Är forskning digital bara för att man jobbar med en dator och med ett program? Eller krävs det att man undersöker hur datorberoende saker påverkar samhället, säger Uno Fors.

Den som skriver in ”digital humanvetenskap” i en sökmotor kan lätt blanda samman begreppet med digital humaniora. Det är ett begrepp som funnits länge, och innefattar humanistisk forskning som sker med hjälp av digitala verktyg, till exempel språkforskare som använder program som söker av stora mängder text, eller skapandet av digitala forskningsarkiv. Men för att närma sig vad digital humanvetenskap skulle kunna vara sattes en arbetsgrupp samman med representanter från humaniora, samhällsvetenskap och juridik.

– Vi började med att diskutera, filosofera och läsa in oss. Vi vill ju ha det bredare perspektivet, men samtidigt kunna smalna av och sätta gränser för vad vi menar med digital humanvetenskap på Stockholms universitet.

Definitionen av digital humanvetenskap

Den definition som arbetsgruppen till sist landade i är att digital humanvetenskap ”innebär interdisciplinära studier av digitala artefakter och miljöer och deras betydelse för människan och samhället.” Det betyder att forskningen måste spänna över minst två olika discipliner för att kunna räknas in, ämnet kan inte vara ren juridik eller ren data- och systemvetenskap.

– Ett exempel på forskningsämne är vad som händer när juridiken automatiseras. P-böter utskrivna av ett system med hjälp av artificiell intelligens till exempel, beslut som fattas av något som inte är en person, en polis eller läkare eller domare. Vad händer om det blir fel, vem ska ställas till svars? Programmeraren? frågar Uno Fors.

Möjligheter som leder till etiska frågor

Det treåriga uppdraget till Uno Fors arbetsgrupp har nu kommit lite längre än halvvägs. Fyra forskningsprojekt finns inom ramarna, två om digitala beslutsprocesser och digital kommunikation om självmord, och två mindre pilotprojekt om interaktionsdesign som kommunikation och handskrift inom digitala miljöer. Dessutom ordnar arbetsgruppen workshops och ett av höstens profilseminarier.

Den digitala forskningsmiljön kan ge stora möjligheter i framtiden med tillgång till oändliga mängder data. Man kan bara gissa vilka frågor som skulle kunna få svar ur de enorma databanker som finns om människor och om samhället – vilket parti som vinner nästa val, eller vilket riktigt namn som gömmer sig bakom en pseudonym. Och det kommer att ställas nya etiska frågor till forskarvärlden.

— Jag tror att både bra och dåliga saker kan falla ut av detta. Forskare kommer att kunna ta reda på samband som man aldrig förr kunnat. Men samtidigt, om man sitter på makt kan man också missbruka den, säger Uno Fors.

Läs mer om digital humanvetenskap

Läs mer: Forskning om självmordstankar kan rädda liv