Romansk språkforskning

Hur de stora språken spanska, franska, portugisiska och italienska utvecklas och används påverkas av sociala och kulturella mönster i olika delar av världen. Forskningen vid universitetet sker med ett stort internationellt kontaktnät och sätter in de romanska språken i större sammanhang. Viktiga beröringsytor finns med mediaforskning, antropologi, sociologi, statsvetenskap och juridik. En viktig del av forskningen riktar in sig på den diskurs som används inom olika professionella och institutionella aktiviteter. Ett närbesläktat fält är interaktionsforskning: Hur bär vi oss åt när vi samtalar? Hur skiljer sig kulturer åt i dessa avseenden? Hur påverkar vardagsspråket och det offentliga språket varandra?

Andraspråksforskning är en annan framträdande inriktning, särskilt om avancerad och mycket avancerad användning av franska, spanska och italienska som andraspråk. Hur ser inlärningen ut och vad är svårast att tillägna sig? Och vad händer med den kulturella anpassningen, som att spansktalande svenskar till exempel sällan använder eller förstår känslomässiga argument i förhandling? Lingvistik med inriktning på språkstruktur och semantik har också en given plats, liksom språkhistoria och arbete med äldre skrifter. Ett fält under framväxt är sociolingvistik med inriktning på språkkontakt.

Området har sin bas vid Institutionen för franska, italienska och klassiska språk, Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikastudier samt Institutionen för språkdidaktik. Universitetet har landets enda professurer i portugisiska respektive latinamerikakunskap och har varit värd för en nationell forskarskola i romanska språk. Den romanska språkforskningen bedrivs med stöd från bland andra Riksbankens jubileumsfond, Vetenskapsrådet, Vitterhetsakademien, Knut och Alice Wallenbergs fond och STINT.