Forskningen i processrätt vid Juridiska institutionen fokuserar på skiljemannarätt, där parterna gör upp utanför domstolen, och framför allt på frågor som rör bevisrätt, huvudsakligen i brottmål. DNA-bevisning är en relativt ny företeelse och en viktig frågeställning handlar om hur domstolarna ska värdera DNA-analyser. Ett annat delområde handlar om användning av stödbevisning, exempelvis när ord står mot ord i våldtäktsmål. Inom bevisteori har nordisk forskning en ledande ställning internationellt, och institutionen har ett väl utvecklat samarbete med universitet i Norge.

En särskild kompetens har byggts upp inom övergreppsbrott som misshandel inom familj och våldtäkter, bland annat genom flera projekt finansierade av EU och Brottsofferfonden. Inom ett pågående EU-projekt jämförs våldtäktsbrott i ett flertal europeiska länder. Man söker exempelvis svar på frågan varför Sverige har fyrtio gånger fler anmälda våldtäkter än Grekland.

Många projekt är tvärvetenskapliga. Exempelvis sker samarbeten med forskare inom psykologi, rättspsykiatri, sociologi och statsvetenskap. Vid institutionen bedrivs egna empiriska studier – regelbundet görs genomgångar av förundersökningar och domar för att samla information och ofta deltar studenter i examensarbete i dessa projekt. Vid institutionen sker en löpande uppdatering av det klassiska verket inom processrätten, Ekelöfs Rättegång I-V, och forskarna i processrätt deltar regelbundet i fortbildning av advokater, domare, åklagare och poliser.