Mätdata som används vid försöken samlas in med ATLAS-experimentet vid CERN på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Foto: CERN.
Mätdata som används vid försöken samlas in med ATLAS-experimentet vid CERN på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Foto: CERN.
 

– Vi vet i dag vad Higgspartikeln väger. Problemet är att om man använder den nuvarande standardmodellen för partikelfysik för att försöka beräkna massan blir den mycket, mycket större än den uppmätta. Det går att finjustera de olika bidragen till massan så att beräkningarna stämmer med verkligheten, men det är osnyggt. Och historiskt sett är finjusteringar ofta tecken på att det är något vi inte fattar, säger Sara Strandberg, Fysikum, Stockholms universitet och ledare för projektet.

Projektet ska därför, utifrån två olika typer av utvidgningar av standardmodellen, leta efter nya partiklar som kan förklara Higgspartikelns ringa massa. Eftersom toppkvarken, en annan elementarpartikel, enligt beräkningssättet i standardmodellen ger störst bidrag till Higgspartikelns massa är forskarnas tanke att fokusera på att leta efter en partnerpartikel till den. Denna ännu så länge okända partnerpartikel är ett slags släkting till toppkvarken.

Sara Strandberg. Foto: Vilhelm Stokstad.
Sara Strandberg. Foto: Vilhelm Stokstad.

– Tidigare har teoretiska och experimentella fysiker jobbat var för sig, men nu kommer vi i Stockholm att samarbeta med fysiker i Uppsala och på Chalmers för att leta efter toppkvarkens okända kusin. Vi har också internationella samarbetspartners, säger Sara Strandberg.

Projektets mätdata kommer från ATLAS-experimentet som registrerar protonkollisioner från partikelacceleratorn LHC vid CERN. De svenska forskarna samlar in data tillsammans med andra forskare runt om i världen, men de kommer att analysera dem på nya sätt.

Projektet ”Solving the Higgs Fine-Tuning Problem with Top Partners” har finansiering i fem år.

Om anslaget

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse delar årligen ut anslag till forskningsprojekt som bedöms hålla högsta internationella klass och ha möjlighet att leda till framtida vetenskapliga genombrott. År 2017 beviljade stiftelsen 560 miljoner kronor till 18 forskningsprojekt. Två av dessa anslag, på totalt drygt 55 miljoner kronor, går till Stockholms universitet.