Ulla Ek
Foto: Eva Dahlin
Ulla Ek Foto: Eva Dahlin
 

Den enda grupp med kognitiva svårigheter som är klart definierad är barn med en avgränsad utvecklingsstörning. Men även bland den stora grupp elever som har en teoretisk begåvning inom normalspannet finns enorma variationer, konstaterar Ulla Ek.

– Det är väldigt stor variation på barns talanger och förutsättningar. Alla kan inte fogas in i samma undervisning. Och det ser vi effekterna av med många elever som inte klarar av grundskolan, säger Ulla Ek.
– Lågt arbetsminne, lågt tempo eller bara något mindre teoretisk begåvning kan ställa till mycket bekymmer i dagens skola.

Ulla Ek är i grunden utbildad psykolog och psykoterapeut. Hon har under de senaste 25 åren i en rad tvärvetenskapliga forskningsprojekt studerat hur kognitiva svårigheter hos barn och unga påverkar lärande och skolgång. Ett exempel är det projekt som inleddes 2007 på initiativ av dåvarande skolöverläkaren i Stockholm Stad, det så kallade Elevhälsoprojektet. En grupp elever på det dåvarande individuella programmet – som alltså saknade gymnasiebehörighet – intervjuades om sina erfarenheter under grundskolan. I projektet deltog såväl psykolog som skolläkare och specialpedagog. Elevernas kognitiva resurser och eventuella funktionsnedsättningar kartlades, och resultaten återkopplades till både föräldrar och lärare.

– Vi följde 45 individer som hade det gemensamt att ha gått nio år i grundskolan utan att klara det. Studien är intressant, för den visade att eleverna inte var resurssvaga, utan kapabla på alla möjliga sätt. Trots det misslyckades de i skolarbetet säger Ulla Ek.

De allra flesta elever i studien befanns normalbegåvade. Däremot hade de i varierande grad haft koncentrationssvårigheter, problem med att läsa och skriva eller svårt att jobba i grupp. Ett fåtal av eleverna hade fått en diagnos, exempelvis adhd eller autism. Eleverna hade dock det gemensamt att deras svårigheter att klara undervisningen inte hade uppmärksammats; än mindre hade de fått något särskilt stöd.

– Många elever var förundrade över att ingen hade sett dem eller frågat hur de hade det. För de flesta började skolan strula ganska tidigt, redan i lågstadiet, ofta i matematik. Sen har spiralen fortsatt att gå neråt och slutat med skolk på högstadiet, ibland flera terminer i sträck, säger Ulla Ek.

Skollagen lägger ett tydligt ansvar på skolan att alla elever ska få det stöd de behöver för att klara målen. Ändå går mer än tio procent av alla elever ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Ulla Ek konstaterar det finns stödåtgärder och specialpedagoger att tillgå – ”som kan hjälpa eleverna att hitta ingångar till sitt eget lärande” – men att dessa utnyttjas allt för sällan eller allt för sent.

– Många av de elever vi intervjuade hade inte varit i närheten av en speciallärare. Ofta för att deras behov inte ens var definierade.

Tidig språkstörning kan vara ett tecken på framtida svårigheter att klara skolan. Ulla Ek har i sin forskning visat att en stor del av barnen som gått i språkförskola också har andra utvecklingssvårigheter.

– Språkstörning förekommer sällan isolerat, den hör ofta ihop med andra kognitiva svårigheter. Därför är det viktigt att följa upp de här barnen särskilt.

Ulla Ek försöker öka kunskapen om barn och unga med kognitiva svårigheter, bland annat genom den undervisning hon har för samtliga studenter på lärarprogrammet vid Stockholms universitet. Dessutom undervisar hon flera andra grupper av lärare.
För att kunna sätta in stödåtgärder måste en bedömning göras – av skolan eller vården – av den enskilde elevens behov och förutsättningar. Men först måste behövande elever identifieras. Varje skola är skyldig att ha en handlingsplan för elever som riskerar att inte uppnå målen.

– I en vanlig klass på trettio elever är det kanske 3 eller 4 som har kognitiva svagheter. Det svåra är att upptäcka dom. Men när de väl har uppmärksammats finns stora möjligheter att hjälpa dem, säger Ulla Ek.
 

Intervjuad av Henrik Lundström.