Gunilla Dahlberg, Foto: Eva Dalin
Gunilla Dahlberg, Foto: Eva Dalin
 

– Utgångspunkten för oss är att barn är på upptäcktsfärd i världen och försöker skapa mening. Om vi uppmärksammar deras meningsskapande skapar det lust och har barn lust lär de sig också andra faktakunskaper.

Gunilla Dahlberg är professor i pedagogik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen och en internationellt erkänd forskare. Hennes tankar har gjort henne till en flitigt anlitad föredragshållare inom ”early childhood education”. Traditionell pedagogik försummar barns fulla potential, anser hon. För att förändra det krävs en ny syn på barnet, men också på pedagogens roll.
– Det är inte så att pedagogen äger all kunskap. En lärande pedagog måste lyssna på barnet med alla sinnen.

Att Gunilla Dahlberg ville jobba med små barn och deras uppväxtvillkor visste hon tidigt. Redan som fjortonåring sökte hon och fick jobb på en förskola. Senare utbildade Gunilla Dahlberg sig till barnpsykolog, men hann endast jobba något år som skolpsykolog innan hon 1971 sökte en tjänst som forskningsassistent på dåvarande Lärarhögskolan.
Under sin karriär har Gunilla Dahlberg ägnat mycket tid åt vetenskapsteoretiska frågeställningar. Med hjälp av tänkare som bland annat Michel Foucault och Gilles Deleuze har hon försökt att dekonstruera och utmana dominerande föreställningar om barn och kunskap. Gunilla Dahlberg är även influerad av tankegångar från Reggio Emilia i Italien och dess förgrundsgestalt Loris Malaguzzi.

Sedan drygt tjugo år har Gunilla Dahlberg varit med och byggt upp flera nätverk av förskolor. I nätverken har hon och hennes kollegor, i samarbete med förskolornas pedagoger, experimenterat med nya sätt att tänka och handla. Bland annat med hjälp av pedagogisk dokumentation av barns lärstrategier.
– Vi har försökt att utmana vårt eget tänkande som forskare, och tillsammans med pedagoger i förskolan har vi utmanat pedagogiken i förskolan, teoretiskt och filosofiskt men också med kreativa och konstnärliga processer.

För närvarande leder Gunilla Dahlberg forskningsprojektet Det magiska språket. Projektet bygger vidare på decennier av arbete i nätverket av engagerade förskolor. I fokus står yngre barns skrivande och läsande i ett samhälle präglat av globalisering, mångkulturella möten och visuella språk. Bland annat utforskar man vilka strategier barn har när de närmar sig skrivandet och läsandet – utan att utgå från alfabetet.
– Vi ser att om barn får tillgång till transdisciplinära lärmiljöer genom olika språk som musik, bild, ljus, ljud, rörelse, så leder det till större vitalitet, intensitet och lust i barnens lärande. Det leder också till ett mer komplext och kreativt sätt att lära sig skriva och läsa.


En av Gunilla Dahlbergs käpphästar är att förskolan är demokratins vagga. Hon talar gärna om behovet att öka demokratitänkandet ”i en värld som är påtagligt individualistisk”, liksom om behovet av att göra motstånd mot starka (ekonomiska) intressen som driver på att all verksamhet i skola och förskola ska kunna kvantifieras och jämföras – ”hela testindustrin är ett otroligt ok över lärare och pedagoger världen över idag”. Det senare är för övrigt en utveckling som Gunilla Dahlberg, tillsammans med två andra forskare, studerat närmare i boken Beyond quality – Languages of evaluation. För Gunilla Dahlberg är det självklart att hennes forskning också har en politisk dimension. Och för att förändra samhället måste vi börja med de allra minsta barnen, säger hon.
– Vi lever i en tid med många stora frågeställningar, som klimatförändringar och folkvandringar. Därför måste vi ge våra barn ett mer djupgående och expansivt lärande, för att de ska kunna förstå de sammanhang vi alla är en del av och i slutändan för att de ska kunna bidra till en hållbar värld och fredlig samexistens.
 

 

Intervjuad av Henrik Lundström