Monica Axelsson, Foto: EvaDalin
Monica Axelsson. Foto: Eva Dalin
 

Monica Axelsson har länge haft ett engagemang för flerspråkiga barn och unga och deras språk- och kunskapsutveckling. Hon har forskat inom området sedan 1980-talet, författat utredningar och läromedel, undervisat blivande lärare och regelbundet föreläst för lärare och politiker. Hennes budskap, med stöd i forskningen, är tydligt: barn med annat modersmål än svenska behöver skräddarsydd undervisning under många år.

– Internationell forskning visar att det tar mellan fyra och sju år att lära sig ett andraspråk riktigt bra, säger Monica Axelsson.
Länge stod de flerspråkiga elevernas utveckling i svenska i fokus. Att lära sig svenska är självklart viktigt för dessa barn, understryker Monica Axelsson, men eftersom det tar fem år att behärska ett andraspråk, hamnar de ohjälpligt efter i skolan om inte den ordinarie undervisningen kan anpassas på olika sätt.

– Det är hyfsat okomplicerat att skaffa sig en bas i svenska som andraspråk. Men att sedan tillägna sig kunskaper i olika ämnen genom andraspråket som man ännu inte behärskar är den stora uppgiften.

Att klara vardagssamtal på svenska är en sak. Att ha kunskaper som motsvarar vad Monica Axelsson kallar ämnessvenska, det vill säga svenska på den avancerade nivå som behövs för att utveckla ny kunskap i enskilda ämnen som matematik, SO eller biologi, en annan. Vid så kallad studiehandledning deltar modersmålslärare under lektioner i ordinarie skolämnen. Då kan nyanlända flerspråkiga elever använda det redskap de behärskar bäst – sitt förstaspråk.
Insatser för att stötta flerspråkiga elever kräver både resurser och planering av den enskilda skolan. Men Monica Axelsson poängterar att sådana insatser är till gagn för alla. Flerspråkighetsforskare talar om ”explicithet”. Flerspråkiga elever behöver – liksom alla som någon gång lär sig ett främmande språk – hjälp med tydliga exempel och förklaringar, bilder och visuella hjälpmedel. Och det kan också enspråkiga elever dra nytta av.

– Hittills i skolan har det varit så att man förväntas glida in i det här och komma på alla språkets nyanser själv. Då är man en bra elev. Men det blir orättvist. Alla elever behärskar inte det medelklasspråk som skolan främst använder. De tjänar också på att få detta påpekat för sig.

Flerspråkighet handlar inte endast om språk, utan också om möjligheten till integration. I ett pågående forskningsprojekt studerar Monica Axelsson tillsammans med tre andra forskare hur nyanlända invandrarungdomar mellan 14 och 16 år tas om hand i tre svenska kommuner. Hon studerar eleverna genom att sitta med i klassrummen, spela in samtal, fotografera och samla in och analysera elevernas texter. En viktig aspekt i projektet blir också att studera möjligheterna till social inkludering.

– Får de här ungdomarna vara med och leka? Vad har de för kamrater i sina skolor? Språkutveckling kräver kommunikationspartners.

Intresset för läraryrket vaknade tidigt hos Monica Axelsson, redan under en pryo-period i lågstadiet. Efter att ha utbildat sig till mellanstadielärare vid Stockholms universitet i mitten på 1970-talet, hamnade hon rätt snart i en klass med många invandrade turkiska barn. Osäker på hur hon skulle hantera en sådan situation sökte hon sig tillbaka till universitetet – och blev kvar. Hon bjöds snart in i ett projekt som studerade vuxna SFI-elevers språkutveckling – material därifrån blev senare grunden för hennes avhandling. Sedan dess har Monica Axelsson till stor del varit Stockholms universitet trogen, men hon har även varit föreståndare för Språkforskningsinstitutet, och en tid forskat vid Uppsala universitet. Hela tiden med barn och ungas språk- och kunskapsutveckling i fokus.

– Min lärarutbildning har hjälpt mig i min forskning att hålla utbildningsspåret, att hela tiden vara fokuserad på att barn och unga ska lyckas i skolan, säger Monica Axelsson.
 

Intervjuad av Henrik Lundström