Kirsten Grönlien-Zetterqvist Foto: Eva Dalin
Kirsten Grönlien-Zetterqvist Foto: Eva Dalin

I början av 2000-talet blev det populärt att lägga ”livskunskap” på skolschemat och ämnet lever kvar under olika benämningar. Livskunskapen har vuxit fram underifrån, från skolors och kommuners engagemang och utan nationell kursplan eller samordning.
Fenomenet har nu studerats av forskare från Göteborgs universitet, Högskolan i Dalarna och CeHum – Centrum för de humanistiska ämnenas didaktik på Stockholms Universitet – i ett tvärvetenskapligt projekt. Bland annat har lektioner observerats och lärare, elever och rektorer intervjuats. Forskaren Kirsten Grönlien Zetterqvist på CeHum blev tidigt överraskad av att så lite handlar om det hon kallar livsfrågor.
– Livsfrågor är för mig frågor som uppstår naturligt, av att man lever sitt liv som människa. Som ämnet livskunskap bedrivs idag handlar det mycket om att hinna med ett antal avsnitt i manualen, inte om att fånga upp barnens genuina frågor, säger Kirsten Grönlien Zetterqvist, som är teologie doktor i religionsfilosofi och inriktad på etiska och existentiella frågor i skolans värld.

Några koncept dominerar

I livskunskapen utgår skolor oftast från färdiga koncept och forskarna har närstuderat de mest utbredda programmen; Våga vara, SET – Social och emotionell träning, DISA – En metod att förebygga stress och psykisk ohälsa bland tonårsflickor och Drömmen om det goda. Kirsten Grönlien Zetterqvists uppgift har framför allt varit att analysera färdsträckan från allmänna koncept till skolrelevanta koncept, till exempel hur begreppet mindfulness görs relevant för skolans sammanhang. 
– Där kan man tydligt se att några buddistiska tankefigurer följer med, till exempel i förståelsen av självet. En sak är att en vuxen behöver tömma sitt jag på olika livsprojekt, men hur relevant är det för ett barn som är i färd att skapa sin livsvärld?

Skiljer sig från värdegrunden

De flesta kommuner motiverar ämnet livskunskap med att det är en del av skolans värdegrundsarbete. Kirsten Grönlien Zetterqvist har jämfört livskunskapskoncepten med de normer och värderingar som skolan ska ge eleverna enligt grundskolans läroplan. Hon har hittat en del intressanta avvikelser, som man inte så lätt ser. Ändå kan de ge stor effekt på hur eleverna uppfattar sig själva och andra.
– Enligt skolans värdegrundsmål ska eleverna bli etiska aktörer, alltså få lära sig förstå och ta ansvar för att deras handlande får konsekvenser för andra. Men i vissa manualer för livskunskap handlar det istället om att barnen är reaktörer på något som händer. I Våga vara är flera av exemplen sådana, säger Kirsten Grönlien Zetterqvist.
På en lektion hon observerade fick eleverna diskutera lämpliga sätt att reagera om någon kastar ett äppelskrutt på dem, eller ger dem en elak blick.
– Förenklat kan man säga att de fick lära sig att ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det”. Barnen blir solitära reaktörer som ska klara av att agera rätt och resa sig igen, oavsett vad de utsätts för.

Grundligt arbete bakom kursplaner

När en kursplan skapas på nationell nivå är många experter inblandade. Det är en omfattande process som utgår från forskning, med diskussioner om vad innehållet ska vara, varför, för vilka barn och hur undervisningen ska gå till.
– Sådan gemensam genomgång saknas för livskunskap och kopplingen till forskning varierar. I till exempel konceptet Drömmen om det goda hänvisas till forskning som visar goda resultat vid panikångest, men barn i allmänhet har inte den problematiken, säger Kirsten Grönlien Zetterqvist.
Hon hoppas att forskargruppens bok ska väcka tankar och diskussioner. Boken kommer under vintern 2014 och heter Hyfs, hälsa och gemensamma värden? – Studier i skolans värdegrunds- och fostransuppdrag. Eftersom forskarna haft delvis olika ingångar blir många aspekter belysta.
Kirsten Grönlien Zetterqvist tycker att det bara varit positivt att samarbeta tvärvetenskapligt och mellan högskolor.
– Inget är så fruktbart som att sitta tillsammans och bolla tankar. Man ska inte underskatta den sociala aspekten av forskning.

 

Intervjuad av: Eva Annell