Prorektor Hans Adolfsson.
Prorektor Hans Adolfsson.

Året går mot sitt slut och vi kan så här i elfte timmen se tillbaka på ett för lärarutbildningens del ganska händelserikt år. Det är nu knappt ett och ett halvt år sedan som jag tillträdde som prorektor, och då också övertog ansvaret för universitetets lärarutbildningar från min företrädare Anders Gustavsson. Om första halvåret var en inkörningssträcka så kan jag nu efter ytterligare lite tid på min post konstatera att det är mycket som klarnat. Med den decentraliserade organisation vi har vid Stockholms universitet fattas de flesta viktiga beslut nära verksamheten, men en del frågor kräver både samordning och beslut på en mer övergripande nivå. Det är också då det ibland blir mer komplicerat. Vi har under året arbetat med att försöka förenkla vår interna struktur, ett arbete som jag förutspår kommer att fortsätta under det kommande året. En konkret konsekvens av det arbetet innebär att vi lägger ner tre av de utskott som tidigare legat under samordningsgruppen för lärarutbildningarna. Dessa tre utskott, som alla är kopplade till universitetets kontakt med kommuner och skolhuvudmän, ersätts av en ny samverkansberedning. Den nya beredningen har till uppgift att underlätta samverkan mellan universitetet och regionens kommuner angående verksamhetsförlagd utbildning, forskningsfrågor och kompetensförsörjning. Genom att samla sådana frågor under en och samma beredning hoppas vi slippa från en del av det dubbelarbete som tidigare förekommit när flera viktiga frågor av samma karaktär behandlats inom fler utskott. En förenklad organisation med ökad tydlighet är målet.

Några andra frågor som varit aktuella under året och som vi från universitetets sida arbetat med är en fortsatt utveckling av vårt övningsskoleprojekt, där vi till vår stora förvåning var det enda lärosäte som inte fick del av den nationella satsning som gjordes på övningsskolor. Detta trots av vi sedan 2010 drivit projekt med speciella skolor för utveckling av den verksamhetsförlagda utbildningen, och därmed var det enda universitet i landet med erfarenhet av övningsskolor. Arbetet går dock vidare och vi för en dialog med regionens skolhuvudmän hur vi i framtiden kan genomföra en högkvalitativ VFU för samtliga lärarstudenter. Som jag skrev om i en tidigare krönika i höstas så har vi också initierat diskussioner kring hur vi tillsammans med regionens kommuner kan säkerställa en långsiktig professionell utveckling för, och i nära samarbete med, lärare verksamma i skolan. En sådan satsning skulle mycket väl kunna kopplas till verksamheten vid just övningsskolor, vilka på ett naturligt sätt kan utgöra ett nav för en regions skolor när det gäller såväl utveckling av VFU som kompetenshöjande insatser.

Sedan kan vi självklart inte glömma bort att 2014 också var ett valår, med allt vad det innebär i form av debatter där skolan, lärare, och lärarutbildning stått i fokus. Den senaste veckans turbulens kring budgeten har verkligen skapat en viss oreda kring vad som kommer att gälla för 2015. Slutligt besked om vilka ekonomiska ramar universitetet kommer att ha får vi först med regleringsbrevet, vilket lär kunna komma dagarna innan jul. Under året har olika bud gällt beträffande satsningar på högre utbildning. Klart är att såväl regeringens som alliansens budgetförslag innehöll satsningar på nya lärarutbildningsplatser. Sådana satsningar är självklart välkomna, speciellt när det rör sig om identifierade framtida bristområden. Den i veckan av SCB publicerade Arbetskraftsbarometern 2014 visar på det som vi alla egentligen redan visste. Det råder brist på förskollärare, speciallärare, fritidspedagoger, lärare i matematik och naturvetenskap, samt även lärare för grundskolans tidigare år. Det är också dessa utbildningar som det kommer att satsas på, och vi har under året diskuterat hur vi ska kunna möta den ökade dimensioneringen. Vad som är uppenbart är att det råder olika förutsättningar beroende på inriktning. Om vi exempelvis tar utökningen av antalet platser för ämneslärare inom matematik och naturvetenskap, så är det en relativt enkel åtgärd att genomföra. Här är det dock svårigheten att rekrytera intresserade studenter till utbildningen som är det stora problemet. Inom utbildningen till förskollärare har vi en helt annan situation. Vi har ett mycket stort söktryck till den utbildningen, och kan således enkelt ta in fler behöriga sökande, men problemet ligger i att rekrytera kompetent personal som kan genomföra utbildningen. Bristen på disputerade lärare är ett tydligt problem, vilket gör att det ändå kan vara svårt att öka antalet utbildningsplatser med bibehållen kvalitet. Det sistnämnda gäller även för flera inriktningar av lärarutbildningen. Om vi från universitetets sida får önska oss en julklapp från regeringen (oavsett vilka som styr) så är det; gärna ordentliga satsningar på nya utbildningsplatser, men de måste också följas av tillräckliga resurser till forskning och forskarutbildning så att vi långsiktigt kan rekrytera kompetenta universitetslärare.

God jul och Gott nytt år önskar,

Hans Adolfsson