Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) vid Stockholms universitet utgör en stor och komplex verksamhet och den logistiska hanteringen av den är imponerande. Under den gångna terminen, höstterminen 2016, genomförde ca 3700 studenter en VFU-period i någon av skolorna i Stockholms län. Var och en av dessa studenter ska i VFU-portalen matchas mot lämplig kommun och skola, handledare i skolan ska tilldelas, och bedömningar ska ske och rapporteras in i VFU-portföljen. Det ställer givetvis stora krav på den organisation som hanterar VFU, såväl inom universitet som i kommunerna. Men det fungerar!

Även om det praktiska kring VFU fungerar väl finns en önskan om att skapa ett ännu närmare samarbete mellan skolorna och lärosätena, i syfte att stärka studenternas professionsutveckling. Under 2012 startade Stockholms universitet ett projekt med särskilt utvalda VFU-skolor, i dagligt tal ”övningsskolor”. I dagsläget samarbetar universitetet med 21 övningsskolor, vilket bland annat innebär att det görs särskilda utbildningsinsatser för lärarna vid övningsskolorna, att skolorna prioriteras vid tilldelning av VFU-platser, samt att universitetet har en särskild närvaro vid skolan.

Övningsskoleprojektet, så som det ursprungligen utformades vid Stockholms universitet, lider nu mot sitt slut och med anledning av det tillsatte Samordningsgruppen för lärarutbildningarna vid universitetet under sommaren 2016 en utredning för att föreslå möjliga vägar framåt. Utredare har varit Håkan Larsson från GIH, och en preliminär rapportering har nu gjorts internt inom universitetet och en färdig rapport kommer inom kort att presenteras.

Utredningen visar att projektet kring övningsskolor har varit framgångsrikt, dvs att kvaliteten på VFUn främjas genom det närmare samarbetet mellan skolor och universitetet. Samtidigt påpekas också att formerna för samarbetet ställer höga krav vad gäller resurser och engagemang, från såväl skolor som universitetet. Under hösten 2016 genomförde 650 studenter sin VFU i någon av övningsskolorna, dvs knappt 20 procent av alla som genomförde VFU under terminen. En slutsats som dras i utredningen är att en enkel uppskalning av övningsskoleprojektet, till att omfatta samtliga lärarstudenter, knappast är möjlig med den form som det har idag, av rena resursskäl. Samtidigt är erfarenheterna så pass goda, så någon form av fortsättning av verksamheten, och en utbyggnad, ses som närmast oundviklig.

Ovanstående kan låta som en svår ekvation att lösa, och det är den också. Samtidigt är det i grunden ett positivt problem. Vi har testat en verksamhet som visat sig fungera väl! Så nu gäller det att vara kreativ och hitta en väg framåt så att samtliga lärarstudenter vid Stockholms universitet kan ta del av de goda erfarenheter som övningsskoleprojektet har fört med sig. Vi ser fram emot att under året, såväl inom universitetet som tillsammans med skolhuvudmännen, utifrån utredningens slutsatser diskutera hur vi kan utforma en VFU-modell som gynnar studenternas professionsutveckling, och i slutänden, och givetvis allra viktigast, elevernas lärande i skolan!

Clas Hättestrand