Vi har haft tre stora reformer av lärarutbildningarna i Sverige sedan slutet av 1980-talet. Varje reform har inneburit en dramatisk förändring jämfört med de redan pågående utbildningarna. Den senaste reformen innebar att den tidigare utbildningens ganska öppna struktur, där studenterna själva ansvarade för att välja ämnesinriktning och specialisering, ersattes med mycket bundna och definierade utbildningsgångar.  I själva verket liknar de utbildningar som startade 2011 de utbildningar som fanns före reformen 1988 i hög grad. (Det är ju lite intressant, då man kunde tänka att lärarutbildning borde förbereda för den skola och det samhälle vi lever i nu, och inte det sammanhang som fanns för trettio år sedan, men det får bli en fråga att diskutera vid ett annat tillfälle.)

En konsekvens av de snabba och omvälvande förändringarna för ett stort lärosäte, som samarbetar med ett stort antal skolor och förskolor, är att mycket krut får läggas på att få verksamheten att fungera. Nya kurser ska utvecklas parallellt med de kurser som ges för de studenter som deltar i de redan pågående utbildningarna. Man måste också se till så att institutioner eller skolor och förskolor inte får en överbelastning med ett stort antal studenter under samma perioder i de nya utbildningarna – och det ska helst inte krocka med studentströmmar i de gamla utbildningarna. Konsekvensen är alltså att mycket tid får läggas på organisation och logistik när nya utbildningar ska skapas. Även om mycket kraft läggs på att diskutera kvalitet i utbildningen får dessa frågor av nödvändighet stå mer i bakgrunden när akuta organisationsfrågor måste lösas.

Ett arbete för att utveckla våra utbildningar pågår ständigt på olika håll vid Stockholms universitet. Under våren startar en intern föreläsningsserie med forskning om lärarutbildning i fokus. Syftet är att skapa en gemensam plattform för att diskutera och utveckla en mer tydlig övergripande idé om våra lärar- och förskollärarutbildningar.

Så vad är då en bra lärarutbildning? Examensmål definierar vad som ska uppnås efter genomgången utbildning, men innehåll och utformning av kurser för att nå dessa mål har vi stort inflytande över. Rimligen ska, enligt min mening, en bra lärar- och förskollärarutbildning resultera i personer som på ett skickligt sätt kan planera, genomföra, utvärdera och utveckla pedagogisk verksamhet i olika sammanhang. Om det är ett insiktsfullt agerande och reflekterande i en pedagogisk praktik som är målet, ska kurser, både på campus och i VFU, bidra med vetenskapliga perspektiv och beprövad erfarenhet som leder till en professionell utveckling av dessa kompetenser. Det finns med all säkerhet också andra synpunkter att beakta i ett gemensamt utvecklingsarbete, men vi ser fram mot att kunna arbeta för ökad tydlighet och forskningsbaserade lärarutbildningar vid Stockholms universitet!

Låt oss också notera att det idag den 17 februari är 3 timmar och 22 minuter mer dagsljus än den första januari.

B-O Molander