När resultaten från den senaste PISA-mätningen redovisades blev det en stor medial och politisk uppmärksamhet som till stor del handlade om lärares bristande kunskaper och om undermåliga lärarutbildningar. Bristande kvalitet i lärarutbildningarna gav lärare med otillräcklig kompetens för undervisning, vilket i sin tur var grunden till att svenska elever presterade så mycket sämre än tidigare, hette det. Måttligt med utrymme gavs för att diskutera hur villkoren för undervisningen förändrats under tiden från första till senaste mätningen. Inte heller att det var de lågpresterande eleverna som tappat mest och som förklarade en stor del av resultatförsämringen. Detta kunde rimligen ha väckt en djupare dialog om vart likvärdigheten i svensk skola tagit vägen. Alltnog, implicit handlade diskussionen om högre ställda krav och kriterier för kvalitet.

Det som fått allt större uppmärksamhet i media och debatt på senare tid är den lärarbrist som finns nu och hur den kommer att öka i framtiden. En prognos från SCB och Lärarförbundet uppger att det kommer att saknas 65 000 lärare i svensk skola år 2025. Att vi nu talar om lärarbrist, inte sällan i termer av kris, hänger direkt ihop med legitimationsreformen. Många som tidigare anställts som lärare fick inte legitimation i och med att legitimationen ställer krav på relevant utbildning. Att legitimationsreformen skulle leda till lärarbrist hade ju inte varit så svårt att räkna ut om man från politiskt håll prioriterat eftertänksamhet och gjort en konsekvensanalys av vad reformen skulle medföra, i stället för hastighet i reformivern. Men nu står vi där vi är och då kan vi se en svängning i retoriken.

Susanne Christensson och Marcus Strömberg, integrationsansvarig respektive vd på Academedia, argumenterar i en debattartikel i SvD 2015-10-12 för att man ska ta bort ”hindrande regelverk” och skrota behörighetskraven för sfi-lärare. I en artikel i Dagens Industri av Karin Grundberg Wolodarski 2015-09-29 beskrivs hur Viktor Rydbergs Skolor och Academedia vill starta egna lärarutbildningar, för att, enligt Marcus Strömberg som citeras, Academia ska ”fortsätta att växa”. Man tänker sig då också att ”snabbutbilda människor som vill skola om sig”. Ett argument av Lousie Ankacrona, på Viktor Rydbergs Skolor, för att starta egen lärarutbildning är att ”monopol aldrig är bra” och att man ”höjer statusen och lockar fler studenter om utbildningen konkurrensutsätts”. Den – kvantitativt – produktiva tyckaren Inger Enqvist, professor i spanska på Lunds universitet, skriver i en debattartikel i SvD 2015-10-19 att den nyss införda lärarlegitimationen bör avskaffas och ersättas med behörighet efter kontroll av att de blivande lärarna ”har lämpliga ämneskunskaper, fungerar i klassrummet och kan regelverket”.

Så, en retorik som i alla fall implicit handlade om kvalitet, har ersatts av röster som vill sänka krav eller ta bort ”hindrande regelverk”, starta lärarutbildningar utan tydlig vetenskaplig förankring – om möjligt som snabbutbildningar, och låta ämneskunskaper, ”funktionsduglighet” i klassrum och regelverkskunskap vara tillräcklig grund för att anställas i professioner som ställer höga krav intellektuellt, socialt och emotionellt.

Det är självfallet ett bekymmersamt läge med bristande tillgång på välutbildade lärare, men lösningen är inte att lansera ett antal ytliga quick-fixes som prioriterar snabbhet, frånvaro av krav eller krav som baseras på personliga tyckanden. Det som krävs är i stället att vi grundligt och seriöst utvecklar lärarutbildningar som förstärker banden mellan vetenskapliga perspektiv och yrkespraktiken och som lägger en bra grund för att starta en karriär som lärare eller förskollärare. I yrket måste det sedan finnas utrymme för kollegiala samtal som utifrån vetenskapliga perspektiv och beprövad erfarenhet ger grund för att utveckla undervisning och lärandemiljöer.

Vårt arbete med att utveckla lärarutbildningarna vid Stockholms universitet fortsätter enligt plan. Arbetet är inte en quick-fix och vi låter det ta tid. Vi kommer inte att vara färdiga förrän vi är överens om hur utbildningarna på bästa möjliga sätt bidrar till att våra studenter med trygghet, självförtroende och professionell kompetens lämnar utbildningarna för att börja en karriär som lärare.

Jag ber att i förväg få önska en god julledighet,

B-O Molander