John Loughran är före detta gymnasielärare i biologi och numera dekan för den utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Monash university med 6.000 lärarstudenter. Efter 25 år vid samma lärosäte har han upplevt stora förändringar i organisationen av lärarutbildningen, inte minst det nationella regeringsbeslutet 1989 som innebar att all lärarutbildning skulle bedrivas vid universitet, inte vid colleges. Det är en utmaning att organisera lärarutbildning, tillstår han.

– Det kan vara kaotiskt och känslomässigt tungt, oavsett organisation. Det centrala är: Om du inte tar undervisning seriöst är lärarutbildning enkelt. Men om du tar undervisning seriöst är lärarutbildning svårt. Politiker, till exempel, tror att undervisning och lärande är linjärt. ”Gör så här så ser vi resultat i Timss och Pirls”. Men det handlar inte om att komma till en slutpunkt på en rak linje, säger han och ritar en Konsum-symbol i luften.

Undervisningen den stora utmaningen

John Loughran beskriver tre principer som styr hur lärarutbildningen vid Monash är organiserad och som har betydelse för undervisningen vid fakulteten: insikten att undervisning är vetenskapligt arbete och att det är en disciplin precis som kemi, matte och språk; att inse skillnaden mellan teori och praktik och försäkra sig om att de är förenade; och att det är undervisningen som håller ihop innehållet, det vill säga fokus på den pedagogiska innehållskunskapen. Det sistnämnda är svårast, menar han.

– Många håller fast vid sitt ämne och lägger till undervisning ovanpå. Men undervisning handlar om att använda sig av och förstå spänningarna i innehållet. Undervisning är viktigt och värdefullt på egen hand. Jag presenterar till exempel inte mig själv som naturvetare, jag är lärarutbildare. Lärarutbildning är lika viktigt som något annat ämne. Om jag pratar om mig själv som naturvetare nedvärderar jag vad det innebär att vara lärarutbildare.

Forskningsbaserad lärarutbildning

Också själva lärarutbildningsprogrammen vid Monash baseras på ett antal principer. Dessa har sin grund i universitetets egen forskning om undervisning och lärande, PEEL-project, ett projekt i nära samarbete med skolor och yrkesverksamma lärare. Erfarenheterna visade sig så goda att lärarutbildarna började använda strategierna även i sin undervisning.

– Lärarutbildning är oundvikligen otillräcklig, det är omöjligt att få in allt. Men om forskningsaspekten inte är djupt rotad då tror studenterna ”att undervisa är att göra”. Pedagogiskt resonerande är visionen för professionellt lärande. Ju bättre jag vet varför jag väljer att göra saker i klassrummet, ju mer informerad jag är om det, desto mer professionell blir jag.

Professionell erfarenhet utomlands

Professionsaspekten är djupt rotad även i Monashs verksamhetsförlagda utbildning, VFU. John Loughran föredrar ”professionell erfarenhet” framför ”praktik” och att erbjuda VFU utomlands var något av ett genombrott, säger han. Trettio procent av alla lärarstudenter väljer att få sin undervisningserfarenhet vid någon av universitetets hittills tio samverkande skolor utomlands. I Italien utmanas studenterna till att också undervisa lärarna i engelska, vilket förändrar hela klassrumsdynamiken.

– Ett annat land, andra eller inga regler. Det är vad lärarutbildning handlar om, att skapa möjligheter för studenterna att klura ut vad de behöver göra annorlunda. Vi måste låta dem experimentera med det som är svårt och utmanande, inte praktisera vad de redan kan.

 

John Loughran besökte Stockholms universitet den 12-13 oktober för att delge sina perspektiv på lärarutbildning under det pågående utvecklingsarbetet av universitetets lärarutbildningar.

Se John Loughrans föreläsning vid Stockholms universitet: ”The demands, challenges and expectations of Teacher Education: Myth busting”.

The Project for Enhancing Effective Learning, PEEL.

Forskningsprofil John Loughran.