Kirsti Klette.
Kirsti Klette.

Efter inspiration från lärarutbildningen vid Stanford universitet implementerade Universitetet i Oslo sin nya modell på lärarutbildning hösten 2011, benämnd PUPILS. Modellen innebär en temabaserad utbildning där yrkets kärnområden ingår i en enhetlig kursplan baserad på gradvis progression. De tre centrala inlärningsarenorna är inlärningen på campus, inlärningen under den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, samt studentuppgifter som får fungera som ett lim mellan kurserna på campus och VFU-kurserna. Studentuppgifterna är dock ett fortsatt utvecklingsområde då det lätt blir för mycket pedagogik i dem, till nackdel för ämnesdidaktiken, påpekade Kirsti Klette.

Fyra huvudområden

Oslos modell delar in lärarprogrammet i fyra tematiska huvudområden som genomsyrar alla kurser: Observation och lärande; Organisation och lärande i klassrummet; Bedömning och lärande; samt Design för inkluderande klassrum. Indelningen innebar en ny typ av samarbete mellan pedagoger och ämnesdidaktiker, men också något av en kamp då tidigare tematiska områden reducerades. I papperskorgen hamnade till exempel Bernsteins språksociologi och Bourdieus kunskapssociologi. Det var trångt i utbildningen och upp till studenterna själva att göra innehållet relevant till det professionsspecifika - lärarprogrammet gjorde det inte, kommenterade Kirsti Klette.

Forskning kopplad till utvecklingsarbetet

Kirsti Klette redogjorde också för den forskningsstudie hon inledde samtidigt med utvecklingen av lärarutbildningen, Coherence and Assignment Study in Teacher Education, CATE, som jämför lärarutbildningar i Norge, Finland, USA, Chile och Kuba. Den visar bland annat att koherens på programnivå är möjlig, men att kopplingen mellan teori och praktik fortfarande är en utmaning för många lärarutbildningar.

 

Läs mer om PUPILS-modellen (pdf)

Den jämförande studien CATE