Aina Bigestans, doktorand på Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet presenterade sitt avhandlingsprojekt om utländska lärares språk.
Aina Bigestans, doktorand på Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet.

Ainas avhandlingsarbete rör sig kring frågan om vilka utmaningar utländska lärare möter, när de efter språkstudier och nödvändiga utbildningskompletteringar (ULV-projektet) ger sig in i den svenska skolvärlden. Naturligtvis är det viktigt att ha en väl fungerande svenska i ett så kommunikativt yrke som läraryrket. Man kan dock ställa sig frågan förklarar Aina: Vilka är de viktiga faktorerna för att man ska kunna säga att någon har ett väl fungerande språk i olika skolsammanhang? En annan fråga att ställa sig är: Är gott funktionellt språk det enda kravet som ställs på lärare som kommer från andra länder och som ska erövra en yrkesposition i skolvärlden? Vilka andra mer eller mindre uppenbara krav ställs på denna grupp av lärare? Kan det till exempel finnas faktorer i arbetsplatsmiljön som påverkar möjligheterna för denna grupp av lärare att lyckas och bli accepterade som fullvärdiga lärare i det svenska skolsystemet?

Syftet med avhandlingen och forskningsfrågorna

Syftet med Ainas avhandling är att öka kunskapen om de specifika utmaningar som verksamheten i skolan innebär för de lärare som har ett förstaspråk, en grundläggande utbildning och sina första erfarenheter av läraryrket från länder utanför Sverige. Forskningsfrågor hon ställde sig var: Vilka är de språkliga utmaningarna i och utanför den pedagogiska verksamheten för de lärare som är i fokus för undersökningen?  Vilka utmaningar kan relateras till deltagandet i de praktikgemenskaper som är relevanta i yrkesutövandet för de deltagande lärarna? Vilka strategier och resurser får betydelse i hanteringen av de utmaningar som de deltagande lärarna har att hantera i sitt yrkesutövande?

Svenska språket är viktigt, men inte det viktigaste i läraryrket

Aina har intervjuat 21 stycken invandrade lärare som avslutat kompletterande utbildning för utländska lärare (ULV-programmet) och erhållit en svensk lärarexamen, som har godkänt i svenska som andraspråk från Komvux (eller motsvarande) och är nyanställda som förskollärare, klasslärare eller ämneslärare.

Strategier för att klara sin vardag

Att vara lärare med utländsk bakgrund kan många gånger kännas tungt. I samtal har de lärare som Aina fått följa och intervjuat berättat att de ofta känner att deras svenska ”inte riktigt räcker till” och att språket är deras svaga punkt trots att de vet att de kan sitt yrke. Detta medför ofta att de känner att de mister sin yrkesidentitet och auktoritet. Föräldrar till barn och elever som ifrågasätter läraren på grund av dennes språk sprider gärna över denna känsla till sina barn/ungdomar och kritiska distanserade kollegor kan spä på den känslan ännu mer. För att råda bot på detta använder sig dessa lärare av flera strategier för att klara sin vardag. De förlitar sig på sina ämneskunskaper, erfarenheter, studiekapacitet, självförtroende och envishet. Flera ser till att föregripa förlöjliganden kring sitt språk genom att tex skratta först. De fortsätter hela tiden att arbeta med sin språkutveckling. Och de förbereder sina lektioner noggrant, ser till att visa att de är samarbetsvilliga och de arbetar mycket för att få goda relationer till elever, kollegor, föräldrar plus att visa dessa sin professionella kompetens för att skapa förtroende. Självklart hjälper uppskattande och stöttande skolledare och kollegor till att underlätta för dessa lärares situation.

Att språka är att tillsammans skapa mening

Aina avslutar sin presentation med att förklara att hur man lyckas kommunicera i en viss situation, är inte bara avhängit av ens egen kommunikativa förmåga, utan också av situationen som sådan och de övriga aktörerna som deltar. Att språka är att tillsammans skapa mening – det är en dialogisk process. Och när människor förstår varandra – är det genom att de samarbetar, och tillsammans lyckas åstadkomma mening. Ett trivialt exempel är att vi faktiskt vänjer oss även vid bruten svenska, att om man vet att en person vill säga något viktigt, så är man beredd att försöka förstå vad personen i fråga vill ha sagt, trots att hen inte har full tillgång till de språkliga resurser som man själv har.