Stockholms högskola bildades formellt 1877 och den första föreläsningen hölls som många känner till 1878. I de diskussioner som föregick högskolan fanns starka krafter som ville att det nya lärosätet skulle söka sin förebild i till exempel Collège de France, en fri akademi utan examinationer, och som inte heller var underställd de regler som gällde universiteten. Man fann det dock praktiskt att huvudstadens högskola också kunde examinera statstjänstemän, och 1904 fick högskolan sin första examensrätt.

Tanken med Högskoleföreningen var att när högskolan väl kommit till och dess framtid var tryggad skulle föreningen kunna upplösas. Trots att staten sedan 1949 har ansvar för finanserna finns föreningen ännu kvar, nu som en intresseförening för Stockholms universitet.

Dagens Högskoleförening är till för alla som är intresserade av universitetets samlade verksamhet, säger rektor emeritus Gustaf Lindencrona, tidigare föreningens ordförande. Vår uppgift är både att hålla traditionen levande och följa med i vad som händer.

Högskoleföreningen föddes ur en strävan mot modernitet och förnyelse

Anledningarna att skapa en ny högskola var många, bland annat att små stater i världen borde ”söka sitt värn endast uti en förhöjd intelligens och ett ihärdigt sträfvande att omsorgsfullt taga vara på och tillgodogöra alla sina andliga krafter samt gifva dem en sådan sammanhållning att det genom sin inneboende styrka i någon mån kunna ersätta hvad som felas dem i mängd”. Samma tankar kan man höra idag inom politiken, om än något annorlunda uttryckta.