Studenter med samma funktionsnedsättning kan ha helt olika behov. Varje student måste därför bedömas individuellt och generaliseringar ska undvikas. Studenter som använder rullstol behöver till exempel inte alltid samma typ av anpassningar, och studenter med dyslexi och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha olika förmågor att klara läs- och skrivkraven på en kurs. På samma sätt har studenter som stammar olika förmågor att klara muntliga inslag på en kurs. Hur studenter med olika funktionsnedsättningar interagerar i grupp skiljer sig också från person till person.

Många funktionsnedsättningar syns inte utanpå. En student är inte tvungen att berätta om eller diskutera sin funktionsnedsättning med lärare eller annan personal vid institutionen. De flesta väljer ändå att ha en dialog kring de hinder de möter och de anpassningar de behöver. Tveka inte att ställa frågor om anpassningar till studenten. Han eller hon vet bäst vad som fungerar och vad som inte gör det. Var öppen och lyhörd och tänk på studentens rätt till integritet.

Ömsesidig respekt underlättar kommunikationen mellan student och lärare och är en förutsättning för att studenten ska kunna prestera sitt bästa i studierna. Behandla intygen om rekommenderat stöd och de uppgifter som kommer fram om studentens situation konfidentiellt. Sekretesslagen gäller för uppgifter om hälsa och personliga förhållanden.