Dracula Foto: Kungliga Operan
Dracula Foto: Kungliga Operan

Vampyrens bett är fruktat. Alla vet vi dess verkningar. Har du väl blivit biten finns ingen återvändo. Som en parasit tränger smittan in och förändrar sitt värddjur. Vad som väntar är död och evig odöd.

Under mer än ett sekel har berättelsen om den transsylvaniska greven trängt in i och spridit sig i modernitetens kulturella uttrycksformer. De flesta av oss känner inte till berättelsens ursprungliga form. Mycket få har idag läst Bram Stokers roman från 1897. Ändå känner vi Dracula, eller åtminstone en version av honom. Genom olika adaptioner – på scenen, på radion och teven, i den tecknade serien, i dataspel, men framför allt förstås i filmen – har hans berättelse anpassat sig till nya kulturella miljöer. Utan att vi märkte det, har vampyren format vårt sätt att tänka.

Hur berättelsen om Dracula fick eget liv ska denna föreläsning handla om. Om relationen mellan scenadaptioner, vampyrism och kulturella parasiter.

Välkommen!/Per Israelson

Per Israelson är litteraturvetare, kritiker och kulturskribent. Han disputerade våren 2017 på avhandlingen "Ecologies of the Imagination: theorizing the participatory aesthetics of the fantastic" vid Stockholms universitet.