"De som väljs ut vet vad de ska säga och trycker ofta på att de är ”en vinnarskalle”, ödmjuka och hårt arbetande lagspelare och att de är personer med stor framtida potential", säger Magnus Kilger, nybliven doktor i barn- och ungdomsvetenskap.

Magnus Kilger Foto: Björn Dalin
Magnus Kilger Foto: Björn Dalin

Berättelsen ger framgång

I sin avhandling har han tittat på hur den svenska idrottsrörelsen rättfärdigar sina val av idrottare som ska få chansen att utveckla sin talang. Framgång är något som skapas genom idrottstalangernas egna berättelser, inte nödvändigtvis för att man är den bästa idrottaren.

"Barn och unga är utsatt för så många olika situationer där de ska göra sig valbara. Problemet är att man alltid väljer någon istället för någon annan. Jag vill veta om vi verkligen gör det "rätta" eller legitima urvalet. Väljer vi rätt personer?", säger Magnus Kilger.

Egen erfarenhet av urval

Som gammal tränare och ledare inom idrotten har Magnus Kilger själv stor erfarenhet av idrottsurval. Han kände då att det måste vara något mer handfast än slumpen som avgör vem som blir vald och vem som inte blir det.

"Idrottsrörelsen har ett statligt uppdrag att erbjuda idrott till alla barn och unga. Samtidigt ska man hitta talanger och hjälpa dem som är särskilt lämpade att lyckas. Men hur hanterar man de ungdomar som inte kan spela det här spelet och leverera de rätta svaren? Det blir en utslagssituation där vissa blir valbara och andra inte."

Värderingar som får konsekvenser              

Alla inblandade i dessa urvalsprocessen är måna om att sättet man väljer på ska framstå som genomtänkt och trovärdigt, visar Magnus Kilgers forskning, men egentligen har idrotten sina egna ideal, normer och värderingar om vad som är en talang. Det får konsekvenser.

"Idrottsföreningar och idrottsrörelsen behöver se över det sätt som idrottare väljs ut på i dag, som ofta tas för givna. Det är viktigt för hela den svenska idrottsmodellens framtida legitimitet."