Regeringskansliet (Justitiedepartementet) har anmodat Stockholms universitet att inkomma med synpunkter på betänkandet Polis i framtiden -polisutbildningen som högskoleutbildning (SOU 2016:39). Universitetet har följande att anföra.

Utredningens förslag att i stället för en renodlad polishögskola förlägga polisutbildningen till olika lärosäten i landet utgör ett viktigt led i arbetet med att kvalitetssäkra utbildningen, genom att den då bedrivs i vetenskapliga miljöer där olika discipliner och utbildningar blandas. En utbildning för polis i framtiden bör också utformas på ett sätt som tillvaratar och utvecklar inte enbart kompetensen hos dem som idag undervisar och arbetar med polisutbildningen, utan också kompetensen hos lärare och forskare inom andra discipliner som är väsentlig för polisen. Det kan handla om allt ifrån juridik till genusvetenskap. Här finns en unik möjlighet till samverkan inom både utbildning och forskning över olika ämnes- och fakultetsgränser som kan bidra till en forskningsanknuten utbildning med fokus på analysförmåga, självständighet och kritiskt tänkande. En högskoleutbildning och forskningssatsning för poliser som inte samverkar med andra utbildningar och annan forskning kommer inte att kunna motsvara de krav som ställs av samhället.

Emedan Stockholms universitet således ställer sig positivt till utredningens grund ide om en akademisk och högskoleintegrerad polisutbildning anser universitetet emellertid att vissa frågor behöver utredas närmare, exempelvis polisforskning och finansieringen av sådan. Som utredningen konstaterar är polisforskning eftersatt och avsevärda satsningar behövs för att polisutbildningen ska få den vetenskapliga grund som är en förutsättning för akademiska utbildningar. Utredningens förslag om tillskott och omfördelning av medel samt om inrättandet av en nationell forskarskola är sannolikt inte tillräckliga. Stockholms universitet menar att regeringen måste öka forskningsanslagen genom en betydande satsning på utbyggnad av polisforskningen, utan att detta går ut över befintliga anslag till samhällsvetenskap och juridik. Vidare bör polisforskning endast bedrivas där det finns förutsättningar att bygga upp miljöer med tillräcklig kritisk massa för att få till stånd en långsiktigt fungerande och personoberoende forskningsverksamhet. En modell som kan prövas är inrättandet av ett centrum för tvärvetenskaplig polisforskning vid något universitet, med uppgifterna att stärka nätverken bland befintliga svenska polisforskare, bidra till att formulera viktiga forskningsområden samt bedriva central polisforskning.

En annan principiellt viktig fråga som bör utredas vidare gäller studenternas åtnjutande av polismans befogenhet under den verksamhetsförlagda utbildningen. Enligt Stockholms universitet bör ett villkor för att ge studenterna polismans befogenhet vara att de med godkänt resultat avslutat vissa kurser inom ramen för utbildningen, främst inom juridik och etik. Studenterna måste framför allt få fördjupade kunskaper i polisens särskilda rätt att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd. Då polisstudenterna till skillnad mot tidigare inte kommer att vara anställda av polismyndigheten är det av vikt att de rättsliga förutsättningarna och konsekvenserna analyseras vidare.

Några frågor av mer praktisk karaktär handlar om behörighet och antagning. Utredningen menar att dagens grundläggande behörighet för högskolestudier säkerställer kunskapskraven i svenska och engelska. Emellertid gäller detta enbart studenter som gått ut gymnasieskolan efter GY 11-refonnen medan äldre sökande som inte uppfyller dessa krav ändå blir behöriga. Om språkkraven är viktiga bör det utredas om Universitets- och högskolerådet kan inrätta en särskild områdesbehörighet.

Det är vidare inte helt klart hur antagningsprocessen till polisutbildningen ska samordnas mellan Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, polismyndigheten och högskolorna. Då det ska ske en omfattande bedömning av behörighet (förutom gängse behörighetsprövning diverse tester etc.) är det inte lätt att fasa in utbildningen i högskolornas ordinarie antagningsomgångar. Även om utbildningen ges en lokal antagningsomgång med egen tidsplan måste frågan om samordning närmare klargöras.

Detta beslut är fattat av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, förvaltningschefen, universitetsdirektör Joakim Malmström, och biträdande förvaltningschef Susanne Thedeen. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Anna-Karin Orsmark Hermansson, Avdelningen för planering och ledningsstöd (protokollförare).