Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) har anmodat Stockholms universitet att inkomma med synpunkter på betänkandet Vägen in till det svenska skolväsendet (SOU 2016:35). Universitetet har följande att anföra.

I likhet med utredaren konstaterar Stockholms universitet att den allvarliga lärarbristen i svenskt skolväsende och den uppkomna situationen med ett stort antal nyanlända gör det angeläget att finna lösningar som på relativt kort sikt kan bidra till förstärkning av skolan och underlätta nyanländas etablering. Universitetet ställer sig i huvudsak positivt till förslagen i betänkandet men har synpunkter på vissa aspekter.

Stockholms universitet stöder i princip förslaget att utöka omfattning av högskoleutbildning som kompletterar utländsk högskoleutbildning mot någon svensk lärar- eller förskollärarexamen till högst 150 högskolepoäng i stället för nuvarande 120 högskolepoäng. Det föreslagna ökade poängtalet innebär att utländska lärare ges bättre möjligheter att göra ämneskompletteringar som medger en lärarbehörighet i överensstämmelse med formella och arbetsmarknadsmässiga krav. En förlängning av utbildningen löser emellertid inte de problem med språksvårigheter som lärosätena erfarit är vanliga bland dessa studenter. Stockholms universitet är vidare kritiskt till förslaget att examensarbetet ska få understiga det antal högskolepoäng som en krävs för en svensk högskoleexamen; detta kan befaras medföra att lärarexamina värderas olika, samtidigt som studentkategorin inte får samma möjligheter att studera vidare på högre nivå.

Universitetet ser det som en fördel att ta hänsyn till tidigare yrkeserfarenhet vid valideringen av nyanländas kunskaper och erfarenheter, men menar att ett sådant uppdrag förutsätter förstärkta resurser till lärosätena.

För de utbildningsinsatser som diskuteras i betänkandet anges ”yrkessvenska” som ett självklart inslag i utbildningen. Denna beteckning är emellertid problematisk, då den inom utbildning i svenska för invandrare oftast förstås som en begränsad mängd termer inom en specifik bransch eller ett specifikt yrke, vad man skulle kalla ”fackspråk”. Vad gäller lärares ”yrkesspråk” finns inom lärarutbildningen en association till en begreppslig och kunskapsmässig bas, det vill säga en kunskapsrepertoar snarare än ett specifikt sätt att uttrycka dessa kunskaper.  De mest lämpade att lära ut såväl yrkesspråkets begreppsliga bas som ämnesterminologin i respektive undervisningsämne är sannolikt lärare i ämnena eller deras didaktik, snarare än lärare i svenska som andraspråk.

Generellt är lärosätenas erfarenhet av ULV och snabbspår att många studenter har stora språksvårigheter vilket medför svårigheter att upprätthålla kvaliteten i utbildningarna och att tilldelade resurser därmed inte får förväntad effekt. Ofta behöver därför insatser inom högre utbildning föregås av utbildning i det svenska språket. Av detta skäl, och då behoven tenderar att vara högst individuella, är det inte realistiskt att begränsa det föreslagna utvidgade snabbspåret till högst 150 högskolepoäng.

Vad gäller förslaget att lämplighetsbedömning ska göras under praktik i samråd mellan utbildningsanordnaren, skolhuvudmannen och handledaren, anser Stockholms universitet att det inte bara är lämpligt utan borde vara obligatoriskt att handledaren genomgått handledarutbildning.

Stockholms universitet välkomnar förslaget att tillvarata pensionerade lärare och förskollärare som kan återanställas alternativt stanna längre i yrket med viss flexibilitet i anställningens omfattning. Universitetet ställer sig däremot tveksamt till betänkandets resonemang om att lärarstudenter kunde fungera som lärarassistenter eller elevstödjare för nyanlända elever; eventuella uppdrag och anställningar som medför att studietakten sänks kan i förlängningen befaras leda till förvärrad lärarbrist. Lärarassistenters funktion i skolan kan emellertid mycket väl utredas vidare, liksom införandet av en nationell utbildning för denna kategori vilken förslagsvis förläggs till yrkeshögskolenivå.

Avslutningsvis vill Stockholms universitet framhålla det processtöd för validering som tagits fram vid universitetet inom ramen för ett valideringsprojekt kopplat till Lärarlyftet, och då i synnerhet det digitala ansöknings- och administrationssystemet Valda som förvaltas och utvecklas vidare av Universitets- och högskolerådet. Ett viktigt syfte med Valda är att stödja principer för validering som är relevanta för bedömning av reell kompetens också för annan utbildning än den som erbjuds inom Lärarlyftet. Valda bör kunna bli ett nationellt verktyg som kan bidra till att etablera strukturerade, hållbara och likvärdiga former för alla steg i processen att validera och göra tillgodoräknanden inom såväl ULV och VAL som inom övrig högre utbildning.

Detta beslut är fattat av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av biträdande förvaltningschef Susanne Thedéen. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Anna Riddarström, Avdelningen för planering och ledningsstöd (protokollförare).