Yttrande över rapporten ’’Metoder och kriterier för bedömning av
prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan med omgivande
samhälle’’ samt på de tre frågor som ställs i remissen

Sammanfattning

Stockholms universitet avvisar Vinnovas utvärderingsmodell och omfördelning av anslagsmedel baserat på en bedömning av samverkan. En jämförande bedömning av samverkans kvalitet på olika lärosäten blir beroende av hur man väljer att värdesätta olika samverkansformer och kan därför inte göras på ett rättvisande sätt. Stockholms universitet anser att modellen är komplicerad, arbetskrävande och har negativa långsiktiga styreffekter.
Stockholms universitet:

•    konstaterar att alla lärosäten har mycket omfattande samverkan men av mycket olika slag,
•    konstaterar att en jämförelse av kvalitet mellan helt olika typer av samverkan inte låter sig göras på ett objektivt och rättvisande sätt,
•    avvisar förslaget om att anslagsmedel ska omfördelas baserat på utvärdering av samverkan enligt Vinnovas modell,
•    varnar för en resursomfördelningsmodells långsiktigt negativa styreffekter,
•    konstaterar att Vinnovas projekt har stimulerat och stärkt samverkan på Stockholms universitet,
•    hävdar att pilotprojekten pekar på stora svårigheter med att utvärdera kvalitet i samverkan och avvisar Vinnovas slutsats att kvalitet i samverkan går att utvärdera,
•    konstaterar att Vinnova, som varande Sveriges innovationsmyndighet, saknar den trovärdighet som är nödvändig för att kunna bedöma samverkan i bred mening,
•    föreslår att man, istället för en generell bedömning av samverkan, identifierar de samverkansbehov som behöver stärkas och gör riktade utlysningar som sedan utvärderas,
•    varnar för ett okritiskt utvecklande av kontroll- och bedömningssystem som byråkratiserar verksamheten och förordar istället ett ökat fokus på att stärka de incitament för kvalitet som finns inom samverkan, liksom inom utbildning och forskning.

Inledning

Stockholms universitet har av Regeringskansliet (Näringsdepartementet) anmodats att lämna synpunkter på rapporten ’’Metoder och kriterier för bedömning av prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan med omgivande samhälle’’. Utöver detta har universitetet anmodats att lämna synpunkter på tre specifika frågor som ställs i remissen.


Stockholms universitets presenterade i svaret på FOKUS-remissen universitetets syn på samverkan, utvärdering av denna och relaterad omfördelning av medel på följande sätt:  


Varje lärosäte har en mycket omfattande och varierad samverkan med samhället utanför akademin. Forskningen, och den till denna nära kopplade utbildningen, har på detta sätt ett mycket stort genomslag i samhället. Man kan leka med tanken på hur Stockholm skulle påverkas om Stockholms universitet plötsligt plockades bort. Men eftersom lärosätenas samhällspåverkan är så varierad, och med så olika profil för olika lärosäten, så är den omöjlig att på ett rättvisande sätt utvärdera. Varje utvärdering kommer att bli beroende av vad utvärderarna värdesätter och vilka kriterier som väljs. Detta öppnar för irrationella särintressen. Stockholms universitet avvisar därför den av FOKUS föreslagna utvärderingen av forskningens genomslag utanför akademin.  

Det tänkta syftet med en bedömning av forskningens genomslag utanför akademin är rimligtvis att stärka detta genomslag och då knappast i första hand generellt, eftersom det är mycket omfattande, utan i vissa för samhället viktiga avseenden. Stockholm universitet föreslår därför att man, istället för en generell bedömning av genomslaget, bedömer om det finns samhällsbehov som behöver stärkas och då gör riktade insatser, som sedan utvärderas, mot dessa.   


Stockholms universitet vidhåller denna uppfattning men vill i tillägg till ovanstående framhålla att ett utvärderingssystem kommer att vara kostsamt och att riskerna är stora att de styrande mekanismerna i det valda systemet inte gagnar verksamhetens kvalitet. Det är Stockholms universitets uppfattning att utvärderingar i alltför stor utsträckning görs vars värde inte står i proportion till kostnaderna, framför allt i arbetstid inom universiteten. 

Synpunkter på den föreslagna metoden för bedömning av samverkan

Sverige är en i internationell jämförelse framstående forsknings- och kunskapsnation. Dit har landet nått genom strategisk och långsiktig satsning på forskning och utbildning. Sverige lägger stora resurser på forskning och högre utbildning och ligger långt framme även vad gäller innovation och kunskapsöverföring.  


Mycket tyder på att regeringens tidigare satsningar på samverkan mellan högskolesektorn och omgivande samhälle haft en positiv effekt och Vinnovas uppdrag från forsknings- och innovationspropositionen 2012 har bidragit till såväl ökat fokus på samverkan som ökat lärande inom och mellan lärosäten. Vinnovas olika utlysningar har bl.a. haft det goda med sig att lärosäten på ett konstruktivt sätt sett över sitt samverkansarbete och sin samverkansportfölj. Genom Vinnova-stödda projekt har grupper av lärosäten kunnat arbeta tillsammans och kunnat lära av varandra. Erfarenheterna visar hur väsentlig samverkan är för lärosätena men också hur olika samverkan kan fungera utan att någondera ansatsen skulle vara mindre effektiv. Stockholms universitet är positiv till en fortsatt sådan roll för Vinnova som leder till stimulans av och nytänkande inom samverkan.
Stockholms universitet har ända sedan tillblivelsen 1878 arbetat mycket aktivt med samverkan. En av grundpelarna vid instiftandet var att lärosätet skulle särskilja sig från de då existerande universiteten genom att verka närmare samhället. I den andan och den traditionen har universitet utvecklats i tiden genom sin interaktion med det omgivande samhället. Universitetet har alltid sett samverkan både som ett bidrag till samhällsutvecklingen och som en verksamhetsutvecklande aktivitet för att öka kvalitet och relevans i såväl forskning som utbildning.  


Samverkan genomsyrar Stockholms universitet. Denna samverkan är bred, varierad och flexibel; den uppstår och frodas i den decentraliserade organisation som är universitetets styrka och som har lett fram till dagens universitet med mycket hög kvalitet och stort omfång inom forskning och utbildning. I den genomförda utvärderingen uppfattades den decentraliserade styrmodellen som avsaknad av styrning. Detta belyser det orimliga i att göra jämförande utvärderingar av samverkan baserat på bedömningar av centrala styrdokument. Bedömningen av samverkan måste omfatta själva verksamheten och dess resultat snarare än övergripande planer – dessa är inte bättre än det de leder till.  


Högskolesektorns arbete tillsammans med Vinnova, såväl i projektform som med utvärderingar (de s.k. Pilot 1 och 2) har tydligt visat på den enorma bredden av samverkan som finns vid landets lärosäten och hur olika förutsättningarna och de genomförda samverkansaktiviteterna kan vara mellan lärosätena. Ur det arbetet följer vikten av att fortsatt värna om den diversitet som naturligt förekommer för att vidmakthålla och utveckla en effektiv och ändamålsenlig samverkan även framgent. En sådan strävan ser Stockholms universitet som väsentlig, snarare än att försöka finna en gemensam måttstock för bedömning av samverkansprestationer i högskolesektorn.


Stockholms universitet ställer sig frågande till Vinnovas slutsats att kvalitet i samverkan går att utvärdera, i den meningen att resultatet skulle vara meningsfullt. Tvärtom anser universitetet att pilotprojekten pekar på stora svårigheter med en sådan utvärdering. Man kan ana en viss korrelation mellan utfallet av piloterna och de verksamhetsområden som Vinnova stödjer.


Enligt remissunderlaget drar Vinnova följande slutsats: ”Den modell för utvärdering av samverkan som utvecklats och prövats inom ramen för detta uppdrag har visat att kvalitet i samverkan i forskning och utveckling går att utvärdera. Modellen går således att använda i ett resursomfördelningssystem.” Detta måste rimligen tolkas som att Vinnova menar att kvalitet i samverkan går att mäta på ett förhållandevis entydigt och rättvisande sätt och att det kan resultera i ett eller ett fåtal (helst numeriska) mätetal. Det är Stockholms universitets bestämda uppfattning att detta inte är möjligt. Varje sådan bedömning kommer att bygga på antagna värdeskalor för olika typer av samverkan. Här finns en grundläggande godtycklighet som man inte kan komma ifrån och som gör att det inte är möjligt att på ett objektivt sätt jämföra kvalitet i samverkan mellan helt olika samverkanstyper. Piloterna innehöll mycket tydliga värdeskalor (även om de modifierades under arbetets gång). Det är uppenbart att det finns underliggande värdeskalor i det som Vinnova kommunicerar. Det är därför Stockholms universitets uppfattning att modellen är olämplig för resursomfördelning.  


Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet och ansvarar för att finansiera en viss typ av samverkan. Detta gör Vinnova direkt olämpligt att ansvara för utvärdering av samverkan i allmänhet. Myndigheten är inte opartisk och man kan inte frigöra sig från misstanken om att ett skäl till att vissa lärosäten kommer så mycket bättre ut än andra i piloterna skulle kunna vara relaterat till Vinnovas profil. Stockholms universitet anser att Vinnova saknar den trovärdighet och den kompetens som är nödvändig för att kunna bedöma samverkan i bred mening.  


Det finns ytterligare ett antal uppenbara nackdelar med jämförande utvärderingar. Alla mätsystem som omfördelar resurser får en normerande verkan. Organisationer och enskilda aktörer anpassar sig till mätsystemet och anpassar sitt beteende till det som maximerar utfallet i den aktuella modellen. För samverkan, som till sin natur är så diversifierad, skulle detta vara förödande. Hur mätningarna än utformas kommer en stor del av samverkansaktiviteterna missgynnas och denna styrning bort från dagens i stora delar väl fungerande samverkan skulle leda till såväl kvalitets- som effektivitets-förluster. Med andra ord skulle en sådan mätning riskera att direkt motverka sitt syfte. Det är heller inte rimligt att omfördela basanslag för forskning med en samverkansindikator. Basanslaget är lärosätenas medel för att bedriva fri, ofta nyfikenhetsdriven, forskning utan tanke på direkta tillämpningar och att utsätta detta anslag för en form av nyttoprövning är inte väl genomtänkt. Snarare bör just detta anslag vara befriat från direkta nyttoaspekter då det skickar fel signaler att omfördela det med en nyttoinfluerad parameter.  


Givet den mycket omfattande och diversifierade samverkan som finns vid svenska lärosäten ser Stockholms universitet inget generellt behov av att öka samverkan. Däremot kan det finnas behov av att öka samverkan av hög kvalitet inom specifika områden. Detta bör då göras genom riktade utlysningar av medel, t.ex. av Vinnova, till identifierade samverkansbehov åtföljda av skarpa utvärderingar av resultaten.


Slutsatsen blir att Stockholms universitet avvisar Vinnovas förslag men välkomnar ett fortsatt arbete inom sektorn, stött av externa aktörer som Vinnova, med att vidareutveckla samverkan i alla former.

Synpunkter på de tre frågorna i remissen

På vilket sätt har uppdraget påverkat lärosätens prestation och kvalitet i uppgiften att samverka med det omgivande samhället?


Vinnovas uppdrag och pilotprojekten har synliggjort och ökat omgivningens medvetenhet om den breda samverkan som finns inom universitetet och om dess betydelse för verksamheten. I förlängningen höjer detta kvaliteten på samverkan och initierar ny samverkan. Det har vidare lett till att samverkansberedningar inrättats inom universitetets båda vetenskapsområden. 

 
Vilka aspekter i de metoder och kriterier som har utvecklats inom ramen för uppdraget har störst betydelse för bedömningen av prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan med det omgivande samhället?


Stockholms universitet anser, som framgår av ovanstående, att en jämförande bedömning av prestation och kvalitet i samverkan av helt olika slag inte går att göra på ett entydigt och rättvisande sätt och avstår därför från att svara på denna fråga.  


Regeringen har i propositionen ’’Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft’’ (prop. 2016/17:50) aviserat att Vinnova under 2017 kommer att få ett nytt uppdrag att värdera lärosätenas samverkan. Vilken inriktning när det gäller bedömning av prestation och kvalitet bör det nya uppdraget ha för att på bästa sätt stödja utvecklingen av lärosätenas samverkan med det omgivande samhället?  


Som framgår av svaret ovan anser Stockholms universitet att det inte är ändamålsenligt eller lämpligt att ge Vinnova ett nytt uppdrag att värdera lärosätenas samverkan.


Detta beslut är fattat av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, och förvaltningschefen, universitetsdirektör Joakim Malmström. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Anna Riddarström, Avdelningen för planering och ledningsstöd (protokollförare).