Stockholins universitet anser generellt att de åtgärder som presenteras är angelägna, och instämmer således i påståendet att "lärosätena behöver se över sina utbildningar ... och vid behov vidta åtgärder" vad gäller dessa områden (punkt I, s 48). Universitetet ställer sig alltså övervägande positivt till att formalisera undervisningen inom dessa områden, genom att inkludera innehållet i utbildningsplaner och kursplaner, formulera konkreta lärandemål och examinera dessa, samt säkerställa att undervisningen berör både teori och kopplingen till framtida yrkesutövning (s 48). För att ligga till grund för mer varaktiga och kvalitetsäkrade förändringar behöver dock förslagen diskuteras mer ingående på lärosätet.

Det står under punkten om examination (punkt 3, s 48) samt under punkten om kopplingen mellan teori och praktik (punkt 4, s 48-9) all studenterna ska vara rustade att möta och bemöta utsatta individer, och grupper på ett professionellt sätt. Universitetet vill påpeka att detta också kräver professionsöverbryggande kunskap för att underlätta kommunikation mellan olika profossioner; exempelvis behöver socionomer och rättstillämpare ha en förståelse för varandras kunskaper (barnkunskap respektive juridik) i relation till barnets bästa. och lärare veta hur man vidtar lämppliga åtgärder så att en utsatt person verkligen får rätt professionell hjälp, och så vidare.

Det är även värdefullt att rapporten innehåller konkreta förslag till åtgärder, vilket kan bidra till universitetets pågående utvccklingsarbete med undervisning inom dessa områden, där exempelvis obligatoriska workshopar case-seminarium, och lärarlagsövergripandc genomlysningar visat sig vara effektiva insatser för alt stärka undervisningen inom de tre områdena.

En förutsättning för en lyckad implementering är dock ytterligare vägledning i hur lärosäten genom omprioriteringar av existerande innehåll i utbildningarna kan frigöra utrymme för mer undervisning om dessa angelägna områden.

Slutligen vill universitetet understryka vikten av alt ytterligare forskning om mänskliga rättigheter, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn stimuleras, för att säkerställa en forskningsbaserad undervisning inom dessa områden. Exempelvis visar en rapport fån Brotts förebyggande rådet om våld i nära relationer (Rapport 2014:8) all alla våldsutsalla inte är kvinnor eller barn, och att män inte allitd är förövare, och den typen av frågeställningar bör också problematiseras i undervisningen.