Medeltida bödels yxa. Foto: Mostphotos/Federico Candoni
Medeltida bödels yxa. Foto: Mostphotos/Federico Candoni

Att bli en bödel var ingen liten sak. Först skulle den pensionerade bödeln ta ett glödande järn och märka den nyutnämnde på kinden eller i pannan. Sedan skulle han greppa hans öra och skär bort det. Den pensionerade bödeln skulle sedan falla ner på knä inför den nya bödeln och bli hans första offer.

Ärren markerade bödeln både fysiskt och psykiskt. Han var dömd att verkställa både avrättningar och andra fruktansvärda straff, men han skulle också göra de saker som andra tyckte var alltför opassande såsom latrintömning, att kastrera hästar och dränka kattungar.

– Det mest intressanta jag hittade var den sociala roll bödeln verkade spela. Han fungerade som en barriär för det som var otäckt och mörkt. Och rädslan att förorenas av hans skam var störst för de människor som redan befann sig nära den gränsen, berättar Annika Sandén.

Genom det extraordinära får vi syn på det vardagliga

Annika Sandén bok ”Bödlar: Liv, död and skam i Svenskt 1600-tal” använder blodiga redogörelser för att belysa tankesätt och värderingar hos moderna svenskar under 1600-talet. Hennes doktorsavhandling använder sig av rättegångsprotokoll som avslöjar både normerna och utanförskapet i ett samhälle. Som docent vid Stockholms universitet, har hennes monografier fokuserat på dessa utanförskap, först med boken "Missdådare" och nu med "Bödlar".

– I anklagelserna finns det ofta mänskliga aspekter som berör frågan om samtidens idéer om rätt och fel, om liv och död och hur dessa människor levde sina liv. På det sättet ger det extraordinära en inblick i det vardagliga, säger Annika Sandén.

Den morbida bödeln på Åland

En av berättelserna från boken handlar om Jöran Jöransson, bödel på Åland, som kallades att halshugga och bränna barnamörderskan Brita Kräki. Han halshögg henne med ett slag och staplade hennes lik på bålet. (Brita Kräki hade tur; det finns många berättelser där bödeln var mindre duktig.) Jöran Jöransson spred ut de svartnade kroppsdelarna och skar en bit av hjärtat som han sedan stoppade i munnen. Han erbjöd bitar av hjärtat till förfärade åskådare och kastade sedan nonchalant tillbaka resterna på elden. Hans försvar vid efterföljande rättegång? Det var hans plikt att se till att hela kroppen brändes och att äta av det mänskliga hjärtat var bra mot hans halsfluss.

Offentlig kannibalism var en anomali, men att använda mänskliga kroppsdelar var det inte. Blod av dömda människor ansågs vara den bästa medicinen, men en skvätt av soldaters blod kunde också användas. Fingrar, särskilt från tjuvar, var högt eftertraktat och trä från galgen användes för att stärka öl. Tänk på det när du är ute och fira Halloween!

Text: Översättning av engelsk text skriven av Kimberly Parke.