Studien visar att det kan vara möjligt att använda arbetstid för träning eller andra hälsofrämjande åtgärder och ändå uppnå samma eller högre produktionsnivåer. Samma produktionsnivåer med färre arbetstimmar innebär en ökad produktivitet, samtidigt som individerna kan dra nytta av de hälsofördelar fysisk aktivitet ger.

 

 
Ulrica von Thiele Schwarz
Ulrica von Thiele Schwarz vid Psykologiska institutionen är en av forskarna bakom studien.
 

– Den ökade produktiviteten kan dels bero på att man åstadkommer mer de timmar man är på arbetet, kanske på grund av bättre ork, dels på att mindre arbetstid går åt till sjukfrånvaro, säger Ulrica von Thiele Schwarz och Henna Hasson, forskarna bakom studien.

 

I studien fick två arbetsplatser inom en tandvårdsorganisation ägna 2,5 timmar varje vecka åt fysisk aktivitet, fördelat på två tillfällen. En annan grupp fick samma minskning av arbetstiden men utan obligatorisk träning och en tredje grupp hade kvar sin ordinarie arbetstid, 40 timmar per vecka.

Resultaten visade att samtliga grupper kunde behålla eller till och med öka sin produktionsnivå, i det här fallet antalet behandlade patienter, under studieperioden jämfört med motsvarande period föregående år. De som tränade rapporterade också förbättringar i självskattad produktivitet - de upplevde att de åstadkom mer på arbetet, hade en ökad arbetsförmåga och var mindre sjuka.

Ytterligare information
Ulrica von Thiele Schwarz vid Psykologiska insitutionen, Stockholms universitet,
mobil 070-755 31 91, e-post uvt@psychology.su.se

Henna Hasson vid Lunds universitet och Karolinska Institutet, e-post henna.hasson@ki.se