Bernard L. Feringa föreläste på Stockholms universitet. Foto: Anna-Karin Landin
Bernard L. Feringa föreläste på Stockholms universitet. Foto: Anna-Karin Landin

 

Bernard L. Feringa, professor vid Rijksuniversiteit Groningen i Nederländerna mottog nyligen Nobelpriset i kemi tillsammans med Jean-Pierre Sauvage och Sir J. Fraser Stoddart, för design och syntes av molekylära maskiner. Bernard Feringa var först med att utveckla en molekylär motor. Onsdag 14 december besökte han Stockholms universitet för att träffa doktorander och andra vid Institutionen för biokemi och biofysik och Institutionen för organisk kemi.

Efter föreläsningen fick en panel och publik chansen att ställa frågor till Bernard Feringa. Samtalet kom att handla allt från detaljer i hans forskning till känslan när Nobelstiftelsen plötsligt ringer.

Helt mållös

– Jag var mitt inne i en diskussion med mina doktorander om hur vi skulle gå vidare med forskningen under november. Telefonen ringde och min första tanke var ”vem är det som stör oss”. När jag hörde att samtalet var från Stockholm skickade jag ut doktoranderna och blev helt mållös. De frågade om jag fortfarande var där, men jag visste inte vad jag skulle säga. Det här är en av få gånger jag inte kunnat tala. De sa att de skulle ringa tillbaka om 15 minuter. Jag tog in doktoranderna igen, vi fortsatte diskussionen i 10 minuter och tog ett beslut angående forskningen. Sedan satt jag i mitt rum, ensam, ingen annan visste någonting och jag väntade på att bli intervjuad för svensk tv. 30 år av mitt liv passerade förbi, från det att jag började som doktorand, precis som ni, säger Bernard Feringa.

Tack vare att han skulle ha gått på en ceremoni för sin dotters examen hade han tagit på sig kavaj, och hans fru sa att han såg fin ut på tv. Examensceremonin missade han dock, men planerar att ta igen det till dottern avslutar sina masterstudier.  

"De höll mig borta från militären"

En av panelens frågor handlar om varför han gick tillbaka till akademin från industrin och Feringa börjar med att berätta varför han hamnat i industrin till att börja med. På den tiden var det obligatoriskt med militärtjänst, och efter disputationen var det dags. Men med hjälp av en anställning på forskningsavdelningen hos Shell lyckades han slippa.

– Jag vet inte hur de lyckades men de höll mig borta från militären. Jag lärde mig mycket  på företaget och det var en viktig del av mitt liv, men efter 6 år insåg jag att mitt intresse fanns inom grundforskning. Jag ville göra min egen forskning, bygga upp en forskargrupp och undervisa.

Molekylära drönare?

Från doktoranderna kommer en fråga om det skulle gå att göra de molekylära maskinerna luftburna.

– Vilken fantastisk fråga, som en drönare. Det skulle kräva att de är i gasfas, och mina molekyler är ganska tunga. Jag får ta med det till min forskargrupp. Vad heter du? Dan, jag får återkomma Dan.

Bernard Feringa avslutar med en utmaning till doktoranderna.

– Mat kommer att vara en viktig fråga i framtiden, och det kommer att behövas gödningsmedel. Att tillverka det är en energikrävande process som är hundra år gammal. Om ni har en idé för andra sätt att göra det, snälla ring mig! Ni kan alltid ringa mig om ni har en bra idé.

Ceremoni som en saga

Vad har varit höjdpunkten under nobelveckan?

– Det har varit många höjdpunkter, som ögonblicket då jag fick medaljen er kung. Och hela ceremonin var som en saga. En annan höjdpunkt var när jag var hos nobelstiftelsen för att signera boken där andra nobelpristagare satt sin namnteckning. Jag tittade i boken och såg signaturerna från dem som var som gudar för mig när jag var yngre. Att skriva mitt namn i samma bok var en väldigt känslosam upplevelse. Även besöket i Grimstaskolan var fantastiskt, att se hur eleverna glödde med entusiasm.

Besöket arrangerades av doktorander vid Institutionen för biokemi och biofysik och Institutionen för organisk kemi. Från vänster till höger: Marvin Luebcke, Federica Poiana, Markus Björck, Hannah Dawitz, Angela van der Werf, Bernard Feringa, Tamás Görbe, Riccardo Diamanti och Kilian Colas.
Besöket arrangerades av doktorander vid Institutionen för biokemi och biofysik och Institutionen för organisk kemi. Från vänster till höger: Marvin Luebcke, Federica Poiana, Markus Björck, Hannah Dawitz, Angela van der Werf, Bernard Feringa, Tamás Görbe, Riccardo Diamanti och Kilian Colas.