Arrendatorn Johan Wenngren mäter en av de fångade gäddorna innan den sätts ut igen. Foto: Joakim Hansen
Arrendatorn Johan Wenngren mäter en av de fångade gäddorna innan den sätts ut igen. Foto: Joakim Hansen
 

Om rovfiskarna i ett område blir färre så ökar deras byten i antal, småvuxna fiskar som exempelvis storspigg. Eftersom spiggen i sin tur äter små betande kräftdjur och snäckor så kan detta leda till att betarnas föda, trådformiga alger, ökar markant. De trådformiga algerna kan då konkurrera ut den storvuxna vegetationen, som tång och nate, vilka utgör en viktig livsmiljö för fisken. Denna process innebär en nedåtgående spiral, där minskande tillgång till gynnsamma uppväxtmiljöer leder till färre rovfiskar, vilket i sin tur leder till färre små ryggradslösa djur och mer trådalger. Starka rovfiskbestånd motverkar istället denna process och minskar mängden skuggande trådalger.

Sambanden är i dagsläget inte helt utredda och de restaureringsåtgärder och utsättningar av gädda som planeras i projektet och även pågår i andra delar av skärgården kommer att göra det möjligt att studera dessa samband och öka kunskapen.

Våtmarker återskapas

I Askös gamla kulturlandskap finns spår av både reglering av översvämmade sankmarker och dikning. Flera av dessa miljöer har växt igen genom minskat bete och genom att små ängar och sankmarker inte har hävdats under de senaste 100 åren. I projektet har vi valt ut tre sådana områden runt ön där vi ska försöka återskapa våtmarker. Havsvikarna utanför har inventerats och dokumenterats innan åtgärderna sätts in för att kunna bedöma effekten. Dessutom har tre liknande referensvikar identifierats och undersökts för att kunna jämföra med miljöer som saknar våtmarker.