Jag hade jobbat på SU några månader som chefs- och ledarutvecklare och skulle tillsammans med en kollega träffa en av dekanerna för att ta reda på vilka behov det fanns av chefs- och ledarutveckling hos våra chefer och ledare. På regeringskansliet, där jag jobbade innan som huvudsekreterare i en statlig delegation, fanns en oskriven lag att skulle man träffa departementschefen eller statssekreteraren så klädde man sig väldigt formellt. Jag hade förstått att en dekan på SU är en viktig person med stort inflytande och makt. Därför hade jag den här dagen klätt mig väldigt formellt och satt på mig grå kavaj och vit skjorta.

Jag jobbar på personalavdelningen och vi sitter i södra A-huset. Dekanen jag stämt träff med jobbade i Arrheniuslaboratorierna på andra sidan campus. På vägen dit åkte jag först ner till plan fyra i A-huset. Det var i starten på terminen så där fanns en massa människor varav flertalet var studenter som precis hade börjat. Jag såg människor som klädde sig på många olika vis och hade många olika frisyrer. En del var piercade, en del var tatuerade, några hade långbyxor och tjocktröja andra såg ut som de kom direkt från stranden. Några hade dyra märkeskläder andra hade sannolikt sytt sina kläder själva. Väldigt få hade kavaj.

Jag gick över gräset bort mot Arrheniuslaboratorierna. Väl innanför i entrén träffade jag en person som var klädd i jeans, sandaler och blå tröja.

Jag trodde han var vaktmästaren i huset.

Jag var ny och visste inte var dekanen satt någonstans så jag frågade vaktmästaren: ”jag ska träffa dekanen - vet du var hans rum är? ”

”Ja det vet jag för du ska träffa mig ” svarade dekanen som alltså inte alls var vaktmästare. Därefter gick vi upp på hans kontor i våra olika uniformer – jag något förbluffad - och hade ett jättebra och givande möte. Jag fick både ny kunskap och synpunkter på chefs- och ledarskapet i akademin som jag kom att behöva i mitt jobb.

Efteråt tänkte jag att jag inte bara hade träffat en klok person i maktposition utan jag hade även träffat min egen föreställning om klädsel och makt. Mötet med dekanen och även vägen till mötet blev en upptäcktsresa i mångfald. Det blev tydligt för mig att du kan se ut precis hur som helst på universitetet och här finns många olika klädkoder. Denna mångfald är befriande och det känns väldigt tilltalande att oavsett position eller rang så finns det plats för olika stilar och personliga uttryck. Några veckor senare träffade jag ytterligare en dekan på en annan fakultet. Då hade jag inte grå kavaj och vit skjorta. Det hade han. Gick bra det mötet också.

Berättare: Karin Steffensen