Sommaren 1996 var jag ute med isbrytaren Oden för att ta prover från havsbottnen i världens nordligaste hav: Arktiska oceanen. Expeditionen letade efter Lomono-sovryggen som är en stor bergskedja under vattnet, utan att hitta den.

Bergskedjan hade inte försvunnit. Men det visade sig att kartan som vi använde visade ungefär 200 kilometer fel. Och det var fortfarande den bästa kartan som fanns över området.

Arktiska havet är en ogästvänlig plats, täckt av tjock packis flera månader om året. Det gör det svårt att undersöka terrängen för att rita en karta över den. Ändå var det precis det som vi började göra.

Med modern teknik, specialtillverkade ekolod och stort stöd från forskare och sjöfarare började jag kartläggningen av en av jordens mest ogästvänliga platser. Det var mer än 15 år sedan. Och arbetet kommer att fortsätta under lång tid framöver. Kartläggningen är viktig bland annat för FN:s kontinentalsockel-kommission, som utreder hur Arktis resurser skall fördelas.

Jakten på mer kunskap om havsbotten vid Arktis fortsätter. Sommaren 2014 räknar jag med att tillsammans med klimatforskare vid universitetet återvända till Arktis i en stor expedition på isbrytaren Oden.

Berättare: Martin Jakobsson