Profiles

christina fredengren

Christina Fredengren

Forskare

View page in English
Arbetar vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Telefon 08-16 20 92
E-post christina.fredengren@arklab.su.se
Besöksadress Wallenberglaboratoriet, Lilla Frescativägen 7
Rum 221
Postadress Institutionen för arkeologi och antikens kultur 106 91 Stockholm

Om mig

Christina Fredengren doktorerade vid arkeologiska institutionen Stockholms Universitet med avhandlingen Crannogs: a study of people’s interactions with lakes (opponent prof Richard Bradley). Avhandlingen följer arkeologin runt sjön Lough Gara på västra Irland från Mesolitikum till nutid ur ett landskapsperspektiv. Resultaten baseras på ett omfattande fältarbete i The Crannog Research Programme som leddes av Christina och utfördes i samverkan med Lough Gara Cultural Resources i Monasteraden, Co. Sligo, Ireland.

Christina har arbetat som forskningschef och drivit ett flertal projekt i tvärvetenskapliga internationella forskarsamarbeten. Däribland kan nämnas det större Lough Kinale projektet som bedrevs i samverkan med b. la Exeter University, men också projektet the Islands of the Dead som behandlat deponeringen av människoben i våtmarker och vattendrag på Irland. Under senare tid har Christina arbetat på Riksantikvarieämbetet med forsknings- och inriktningsfrågor däribland har fokus legat på frågor kring värdering och urval samt strategifrågor.

Den forskning som just nu står i centrum för handlar om socialt utanförskap under sen bronsålder och järnålder. I projektet Tidens Vatten behandlas deponeringar av människor och djur i våtmarker och vattendrag i främst Sverige med både humanistiska och naturvetenskapliga metoder. Det finns en vilja att förnya forskningen på temat nordiskt och keltiskt med ett särskilt fokus på perioden förromersk järnålder. Viktiga forskningsområden handlar om relationen mellan människa-djur och natur. Christina arbetar med post-humanism och eko-kritiska perspektiv och är intresserad av och undervisar i kulturarvs- och curatoriska frågor

Projekt

Tidens Vatten (Vetenskapsrådet 2013-2016)
Projektet ska göra en överblickande studie av människo- och djurben från svenska våtmarker och vattendrag. Syftet är att ge en bättre förståelse för vilka effekter deponeringarna haft i samhället under i synnerhet sen bronsålder och järnålder. De övergripande frågeställningarna gäller när det var vanligt att deponera människor och djur i våtmarker, vem deponerades och hur behandlades de under livet och döden? Vilka relationer mellan människa-djur-natur aktiverades genom kroppsdelarnas placering i landskapet? Hur länkades djur, människor och artefakter ihop genom deponeringarna? Hur skiljer sig de som deponerats i vatten från intilliggande begravningar, hur förhåller sig deponeringarna till de framväxande centralplatserna? Projektet ska också utforska gemensamheter i praktik och mytologi genom att relatera till vattenoffer i keltisk och nordisk tradition. Med utgångspunkt i kritisk posthumanistisk/nymaterialistisk teori arbetar projektet med att kartlägga relationer mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer genom olika möten mellan humaniora och naturvetenskap. Inom projektet samverkar arkeologer med allmän, laborativ och osteologisk inriktning.

Nätverk och samarbeten

Christina är affilierad forskare vid Linköpings Universitets Post-humanities hub (http://www.tema.liu.se/tema-g/Posthuman/the-research-group?l=en) och deltar också i det europeiska nätverket New Materialism: Networking European Scholarship on 'How Matter Comes to Matter (http://www.cost.eu/domains_actions/isch/Actions/IS1307).

Publikationer

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas
  • Artikel Food for Thor
    2015. Christina Fredengren, Camilla Löfqvist. Journal of Wetland Archaeology 15 (1), 122-148

    This paper publishes an assemblage of human- and animal remains from Torresta, a wetland site in Uppland, mid-Sweden, dating to the Bronze- and Early Iron Ages. The location of this material suggests that the phenomena of depositing bodies in watery places occurred much further north than has formerly been accounted for. It is argued that the understanding of such depositions may gain by a move from an anthropocentric focus to include relationships between humans, animals and landscape. In particular, the study makes an effort to explore whether the remains of human and animal bodies were parts of networks of care or neglect and how they could have worked in a more-than-human landscape. The paper suggests that these depositions could have operated as religious materiality and unfolds cross-temporal links with the landscape, as the depositions are located at a rock-art site by a fording point, which may have been of multi-species importance. In this place a variety of materialities from the past have formatted and attracted later depositional action. The paper works with a feminist posthuman, relational notion of landscape that experiments with the boundaries between nature and culture and between different times in a place where depositions and bodily movement of humans and animals interlace with geological forces such as land-rise and corresponding water-retreat. Thereby the paper experiments with an altered approach to landscape, accounting for landscape as changing sets of relations, which is more than landscape as captured in the eye of a human beholder or captured in meaning-making processes.

  • Artikel Nature:Cultures
    2015. Christina Fredengren. Current Swedish Archaeology 23, 109-130

    This paper makes use of feminist posthumanism to outline how a range of heritage policies, practices and strategies, partly through their base in social constructivism have a clear anthropocentric focus. Not only do they risk downplaying materiality, but also a number of human and non-human others, driving a wedge between nature and culture. This may in turn be an obstacle for the use of heritage in sustainable development as it deals with range of naturalized others as if they have no agency and leaves the stage open for appropriation and exploitation.

    This paper probes into what heritage could be in the wake of current climate and environmental challenges if approached differently. It explores how a selection of feminist posthumanisms challenge the distinction between nature:culture in a way that could shift the approach to sustainability in heritage making from a negative to an affirmative framing.

  • 2013. Christina Fredengren. Current Swedish Archaeology 21, 53-71

    This paper will discuss the tensions between the humanities and sciences within archaeology and examine how these tensions exist, both in how identity and personhood are understood, and in different views of epistemology and ontology. From a basis in critical posthumanism it is argued that unnecessary boundaries have been set up between the body and the environment. The concept of the transcorporeal allows for rethinking the connection between bodies and landscape, enabling us to discuss the environment inside. This approach can provide an alternative framing for the use of the sciences in archaeology, particularly for osteology and DNA and isotope analysis. Biomolecular mapping of body networks allows for a better understanding of the configuration of specific historic bodies as well as for discussing ethics. Furthermore, there may be a case for describing analysed bodies as figurations, rather than as identities.

Visa alla publikationer av Christina Fredengren vid Stockholms universitet

Filer

Senast uppdaterad: 17 maj 2017

Bokmärk och dela Tipsa