Profiles

Niklas Eriksson

Niklas Eriksson

Postdoktor

View page in English
Arbetar vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Telefon 08-16 22 18
E-post niklas.eriksson@ark.su.se
Besöksadress Wallenberglaboratoriet, Lilla Frescativägen 7
Rum 318
Postadress Institutionen för arkeologi och antikens kultur 106 91 Stockholm

Om mig

Niklas Eriksson (f. 1976) är sedan 2017 anställd som postdoktor på Institutionen för arkeologi och antikens kultur, se även https://su-se.academia.edu/NEriksson

Jag läste grundutbildningen i arkeologi vid Södertörns högskola och tog magisterexamen 2002. Därefter arbetade jag som fältarkeolog på Riksatikvarieämbetet UV öst och senare vid Statens maritima museer (SMM) med uppdragsarkeologi både över och under vattenytan. Jag har även varit anställd som intendent på Sjöhistoriska museet och arbetat med samlingar. Sedan 2010 är jag tjänstledig från SMM till förmån för forskning.

Min forskning har till stor del utgått från skeppsvrak i Östersjön. I det bräckta vattnet trivs inte skeppsmask och andra tränedbrytande organismer, vilket innebär att sjunkna skepp kan bevaras mer eller mindre intakta i århundraden. De fortfarande sammanhängande vraken erbjuder ganska speciella arkeologiska möjligheter. Genom att de utgör mer eller mindre kompletta byggda miljöer har jag sökt efter inspiration från arkeologer och andra forskare närmat sig brukande och upplevelser av hus, borgar och landskap. Jag har således försökt att analysera vrak genom att diskutera frågor kring brukande och vardagliga praktiker och rumsliga arrangemang. Hur rörde man sig ombord? Vad var privat och vad var delat? Var sov, åt och arbetade man? Allt sammantaget kan resonemang kring sådana frågor ge en inblick i en tidigmodern vardag ombord på eller i anslutning till skepp.

I min doktorsavhandling Urbanism under Sail, som lades fram på Södertörns högskola 2014, utgår jag från flöjter. Dessa var det tidigmoderna Europas absolut vanligaste typ av handelsfartyg. De byggdes, mer eller mindre identiska i tusentals. Rader av uppankrade flöjter utgjorde således självklara inslag i tidigmoderna städer. Studier av vrak efter flöjter har kastat nytt ljus över hur dessa fungerade att bo i samt hur de genom deras karaktäristiska och egna skulpturprogram form satte en särskild prägel på omgivningen.

Medan jag var doktorand påträffades flera välkända vrak efter örlogsfartyg i Östersjön. Som en respons på detta formulerades projektet Ships at War - Early Modern Maritime Battlefields in the Baltic, som finansierades av Östersjöstiftelsen och som var förlagt vid Södertörns högskola. Efter disputationen hade jag anställning som postdoktor inom det projektet och hade därmed möjlighet att dokumentera flera vrak efter örlogsfartyg däribland Gribshunden (1495), Mars (1564), Resande mannen (1660) och Svärdet (1676).

Inom det projektet skrev jag även en monografi med titeln Regalskeppet som inte upptäcktes: Med Riksäpplet från sjökrigshistoria till byggnadsarkeologi som kommer att ges ut under 2017. Boken som är en biografi över sagda skepp är skriven med disciplinhistoriska förtecken och syftar till att belysa marinarkeologin och örlogsskeppsforskningens idémässiga bakgrund. Fokus för den verksamhet som vi idag känner som marinarkeologi formulerades i stor utsträckning redan under 1800-talet inom en nationalromantisk vurm. Syftet med boken har dels varit att synliggöra att sådana föreställningar ganska oreflekterat reproduceras inom marinarkeologin, dels att leverera minst ett alternativt förhållningssätt. Med utgångspunkt från Riksäpplets tidigare ouppmärksammade vrakplats, de fynd som genom åren bärgats från skeppet samt genomgång av den korrespondens som finns bevarad från skeppets byggande har Riksäpplet rekonstruerats.

Jag har min nuvarande tjänst som postdoktor genom CEMAS (Centrum för maritima studier) som är ett samarbete mellan Statens maritima museer och Stockholms universitet. Projektet har den preliminära titeln: Tidigmoderna farleder. Om övervakning och kontroll av kust och skärgård med exempel från Dalarö. Projektet syftar till att diskutera hur staten genom landskapets och bebyggelsens gestaltning och organisation utövat kontroll över passerande farkoster och människor.  Empirin består av de omfattande spår som avsatts i landskapet, på öarna och på sjöbottnen. Tillsammans med historiskt kartmaterial och skriftligt arkivmaterial, går det att bilda en ganska god uppfattning om hur landskapet gestaltats och använts över tid.

Tanken är att angripa landskapet ur en fenomenologiskt grundad landskapsuppfattning. Aspekter som diskuteras är exempelvis med vilka medel har trafiken tvingats genom området när det i praktiken är fullt möjligt att runda denna passage? Hur upplevdes passagen genom Dalarösund? Bakom denna frågeställning ligger antagandet att passagen rent fysiskt har iscensatts på ett genomtänkt sätt, där befästningar, tullhus och andra byggnader, inte enbart syftat till att avskräcka och försvara mot en yttre fiende, utan lika mycket till att disciplinera den civila sjöfarten.

Publikationer i urval, se även https://su-se.academia.edu/NEriksson   

Monografier

Eriksson, N. In Print (2017), Regalskeppet som inte upptäcktes: Med Riksäpplet från sjökrigshistoria till byggnadsarkeologi, Nordic Academic Press.

Eriksson, N. 2014. Urbanism under Sail: An Archaeology of fluit ships in Early Modern Everyday Life, Södertörn Doctoral Dissertations 95.

 

Artiklar och bokkapitel

Eriksson, N. and Rönnby, J. In Print (2017). Mars (1564): the initial archaeological investigations of a great 16th-century Swedish warship, International Journal of Nautical Archaeology, Vol.?

Eriksson, N. 2016. The architecture of a great 16th century warship: results from the initial surveys of Mars (1564), Proceedings of the 5th International Congress on Underwater Archaeology A heritage for mankind Cartagena, October 15th-18th, 2014, Cartagena: Ministerio de Educación, Cultura y Deporte, s. 824-836

Eriksson, N. 2015. Archaeology of complete ships: on the potential of well-preserved wrecks of 17th century merchant fluyts in the Baltic Sea, In. Tripati, S. (ed.) Shipwrecks around the World: Revelations of the past, New Delhi: Delta Book World , 2015, 176-192

Eriksson, N., 2015, Fragment av stormaktens försvarspolitik: Skulpturerna från regalskeppet Riksäpplet, sjösatt 1661, I Finskt museum 2013-2015, s. 173-189.

Eriksson, N., 2015, Lodging in a fluitship; the material setting of everyday life on board Anna Maria of 1694, Journal of Maritime Archaeology, 10:1, s. 45-63.

Eriksson, N. 2015. Skeppsarkeologisk analys, I. Rönnby, J. (Red.) Gribshunden (1495), Skeppsvrak vid Stora Ekön, Marinarkeologisk undersökning 2013-2015, Blekinge museum rapport 2015:21, s. 13-32.

Eriksson, N., 2014, The Edesö Wreck: the hull of a small, armed ship wrecked in the Stockholm archipelago in the latter half of the seventeenth century, International Journal of Nautical Archaeology, 43.1, s. 103–114.

Eriksson, N., 2014, Seglande halsgavelhus: om skulpturer på flöjtskepp i Sverige och Nederländerna under tidigmodern tid, Historisk tidskrift, 134.3, s. 385-408.

Eriksson, N., 2014. Det stolta skeppet, I. Arnshav, M. (red.) Svenska sjömanstatueringar, Stockholm: Medströms bokförlag, 2014, 73-87

Eriksson, N., 2013, Sailing, sleeping and eating on board seventeenth century ships: Tapping the Potential of Baltic Sea shipwrecks, with regard to the Archaeology of Space, In: Adams, J. & Rönnby, J. (eds. ) Interpreting Shipwrecks: Maritime Archaeological Approaches, Southampton: Highfield Press, s. 97-109.

Eriksson, N., 2012, Recording a large Three-dimensional ship-structure – thoughts rendered from the Dalarö-wreck project, In: J.C. Henderson (ed.) Beyond Boundaries. IKUWA 3, London 2008. RGK, s. 193-198.

Eriksson, N., 2012, The Lion Wreck: a survey of a seventeenth -century Dutch merchant ship – an interim report, International Journal of Nautical Archaeology, 41.1, s. 17-25.

Eriksson, N., 2010. Between Clinker and Carvel: Aspects of hulls built with mixed planking in Scandinavia between 1550 and 1990, Archaeologia Baltica, 14:2, s. 77-84.

Eriksson, N. and Rönnby, J. 2012. ‘The Ghost Ship’. An Intact Fluyt from c.1650 in the Middle of the Baltic Sea, International Journal of Nautical Archaeology, 41.2, s. 350-361.

Eriksson, N. 2012. Vad ryms i begreppet halvbildning? I Burman, A & Sundgren, P. (red.) Svenska bildningstraditioner, Göteborg: Daidalos, s. 155-167

Eriksson, N. 2008. An early “half carvel” in the Northern Baltic, Maritime Archaeology Newsletter from Denmark, ISSN 1902-0708, Vol. 23, nr 1, 4-9.

Senast uppdaterad: 16 maj 2017

Bokmärk och dela Tipsa