Kolflöden i de rysk-arktiska kusthaven (ISSS-08)
”Jag begrundade precis Vegaexpeditionens karta och ser till min förvåning att den 30 augusti 1878 befann sig Nordenskiöld och hans grupp på exakt samma plats i Dmitri Laptevsundet som vi nu ligger ankrade vid.”
Örjan Gustavsson, forskningsledare ISSS-08. Läs mer i ISSS-08 bloggen.
Projektet International Siberian Shelf Study (ISSS-08) studerar kolflöden och möjlig omvandling till växthusgaser i de stora randhaven utmed den nordsibiriska kusten. Syftet är att se vilken inverkan det har på kolets storskaliga kretslopp och klimatet. Förutom svenska forskare ingick även forskargrupper från Ryssland och USA i den 45 dagar långa expeditionen längs den sibiriska kusten.
Expeditionen är del av det Internationella polaråret.
Forskningsledare från Stockholms universitet
Örjan Gustafsson forskare vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet, ledde den 16 personer stora svenska forskningsdelegationen under expeditionen. Ytterligare fyra forskare från universitetet deltog i expeditionen ombord på det ryska forskningsfartyget Jacob Smirnitskyi. Tekniken på fartyget inkluderade bland annat avancerade provtagare för sediment, vatten, luft och is samt utrustning för att snabbt och säkert mäta variationer i salthalt och temperatur. Flödet av växthusgaser som koldioxid och metan följdes kontinuerligt med känsliga sensorer. I de fartygsbaserade laboratorierna användses filtreringsmetoder för separation av olika substanser och partiklar i både vatten och sediment.
Behov av kunskap om haven
Betydelsen av polarområdena för klimatet, den kemiska sammansättningen av haven och dess roll som mottagare av långväga transporterade föroreningar, har under de senaste åren alltmer kommit i blickfånget. Det står också klart att kunskaperna om dessa svårtillgängliga trakter är långt ifrån fullständiga och det saknas ofta data för att avgöra hur ett varmare klimat påverkar transporten av både organiskt och oorganiskt material från de nordliga kontinentområdena till världshaven.
Störst temperaturändring i sibiriska Arktis
I en värld av ökad förbränning av fossila bränslen förutspår klimatmodeller att de största framtida temperaturhöjningarna kommer att ske i sibiriska Arktis. Effekten av dessa temperaturhöjningar är en minskning av havsistäcket under sommaren, en upptining och minskad utbredning av permafrosten på land och en ökad erosion längs kusten. Alla dessa effekter kopplar tillbaka till klimatsystemet genom förändringar i kol- och materialflödena från land till hav och atmosfär. Det som tillförs haven från land med floderna utsätts för biogeokemiska omvandlingar i kustområdena, där sediment och materia flödar ut i de arktiska centrala djupbassängerna.
Den övergripande frågeställningen är hur dagens situation kommer att påverkas när klimatet förändras. Forskningens fokus ligger därför inte endast på kvantifiering av flödena, utan även på att förstå de processer som ligger bakom. Resultaten från denna studie blir en viktig del i förståelsen av framtida klimatutveckling.
Expeditionen bekostas av svenska, ryska, nordiska och amerikanska finansiärer, där särskilt den svenska Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidragit.
Expeditionen påbörjas i början av augusti 2008 och pågår i 45 dagar.
Läs mer om ISSS-08 på Polarforskningssekretariatets webbplats samt på Naturhistoriska riksmuseets webbplats.
Källa: Polarforskningssekretariatet
Redaktör: Per Larsson
Källa: Kommunikationsenheten
Uppdaterad: 2008-06-12