Spelar kritikerrosad Hamlet 

Det är egentligen på Dramaten som Hannes Meidal är anställd som skådespelare, men just nu spelar han Hamlet på Teater Galeasen. Han skriver också dramatik. Den kritikerrosade ”Hamlet” han spelar i under våren är en pjäs, inspirerad av Shakespeares ”Hamlet”, men skriven, på blankvers, av honom själv tillsammans med regissören Jens Ohlin.

– Vår Hamlet handlar mycket om just sanning och lögn, och hur man förhåller sig till en värld där sant och falskt inte längre riktigt tycks spela någon roll: ”Ord tjänar inte längre något till”, säger Hamlet, ”Vi är förbi dem; ord förändrar inget”.

Hamlet försöker alltmer desperat hitta civiliserade vägar att försvara civilisationen mot barbariet och den totala skamlösheten, säger Hannes Meidal.

I ”Hamlet” plågas prinsen av misstankar om att hans farbror Claudius mördat den gamle kungen, Hamlets pappa. En av nyckelscenerna i den klassiska pjäsen är när prinsen får en skådespelartrupp att spela upp mordet på den gamle kungen, för att  därefter, utifrån Claudius reaktion, kunna slå fast dennes skuld. I Shakespeares ”Hamlet” bleknar farbrodern mycket riktigt, stormar ut och faller sedan ner på knä i bön om syndernas förlåtelse. Men Meidals och Ohlins Claudius är en annan sorts härskare: här kommer han istället med en uppenbar lögn om hur brodern, trots hans försök att hindra det, tagit livet av sig. Han flinar, dunkar Hamlet i ryggen och tycker att pjäsen är kul. Vad gör prinsen av Danmark då?

– Man kan känna en sådan vanmakt när skamgränsen hela tiden förflyttas. Och det är exakt den problematiken som Hamlet brottas med.

Studierna vid stockholms universitet gav självförtroende

Hannes läste teatervetenskap och idéhistoria på Stockholms universitet. Även om siktet var inställt på teaterhögskolan och att arbeta praktiskt som skådespelare har han haft nytta av de teoretiska studierna och att få utveckla sin analytiska sida.

– Inte minst självförtroendemässigt, när det gäller att kunna söka information och skriva själv, säger han. Under studietiden på teaterhögskolan skrev han, och var redaktör för, en bok tillsammans med Keve Hjelm, om teater och skådespelarkonst.

– Keve brukade säga att ”på teatern kan vi vara sanna”. Sanningsbegreppet kan naturligtvis vara vanskligt och missledande, men jag tycker ändå Keves käpphäst rymmer en vacker paradox: att på ett ställe där det är så uttalat att det som sker på scenen är roller och spel, att man just där, enligt Keve, befriad från vardagslivets sociala rollspel, kan våga ”demaskera” sig, och plocka fram och dela det som man upplever som ”sant” på riktigt.

"Vår klass" blev en stor skådespelarupplevelse

En av de mest uppmärksammade föreställningarna i Sverige under senare år är ”Vår klass” av Tadeusz Slobodzianek, också på Teater Galeasen i samarbete med Dramaten, där Hannes Meidal spelade en av rollerna. Pjäsen handlar om massmordet på den judiska befolkningen i den polska byn Jedwabne år 1941, som 60 år senare visade sig ha utförts inte av den nazistiska ockupationsmakten, utan av de polska grannarna. De som inte själva var med stod bredvid och tittade på.

– Att medverka i ”Vår klass” var en av mina stora upplevelser som skådespelare. Det ohyggliga materialet ställde så många av vår tids viktigaste frågor på sin spets. Dessutom var det, på ett personligt plan, omskakande, då min egen familjehistoria kom väldigt nära, säger Hannes, vars släkt har judiskt påbrå.

Massmordet i Jedwabne, och historieskrivningen kring det, är ett exempel på hur sanning och fakta kan vara svåra att ta till sig, tystas ner och användas för olika syften. Efter kriget förträngdes det polska ansvaret för morden och ingen talade om det. När sanningen så sent som 2001 kom fram genom historisk forskning utlöste det en våldsam debatt i Polen om vilka som var offer och vilka som var gärningsmän, om medansvar, livslögner och nationell identitet. Idag har pendeln svängt tillbaka och den högerpopulistiska regeringen gör nu allt för, också genom lagstiftning, åter sopa den skamliga historien under mattan och istället lyfta fram polackernas agerande som hjältar under andra världskriget. Men pjäsen ”Vår klass” spelas forfarande i Warszawa. 

Vilken roll tror du teatern kan spela i vår tid av faktaresistens, och ett sluttande plan mellan sanning och lögn?

– Sant och falskt är tyvärr minst lika komplicerade begrepp på teatern som i verkligheten. Det teatern kan påminna oss om är hur var och en skapar sin egen sanning. Den kan, i bästa fall, få människor att fråga sig hur de själva skulle agera under vissa givna omständigheter. Skapa band mellan då och nu och få oss att, för en liten stund, tillsammans begrunda vad det är som gör en människa till en människa.