Nina Rung. Foto: Annika Hallman
Nina Rung. Foto: Annika Hallman


– Rädda, larma, släck. Det är tre ord som ska hjälpa oss att komma ihåg vad vi ska göra när det börjar brinna. Enligt forskningen har vi lätt att komma ihåg just tre saker i en nödsituation. Borde det inte finnas en liknande instruktion för att få grannar att agera mot våld? Jo, det borde det och därför skrev vi ihop en, säger Nina Rung.

Det är en tidig försommarmorgon i Stockholm och om några timmar ska hon hålla en föreläsning i Örebro om hur man kan arbeta förebyggande när det gäller sexuellt våld mot barn och våld i nära relationer. Nina Rung är utbildad kriminolog vid Stockholms universitet och har länge arbetat med just de frågorna. För några år sedan startade hon och sambon Peter Svensson den ideella föreningen Huskurage.

– Jag hade jobbat i flera år som utredare inom polisen och var frustrerad över att så få ärenden om misstänkt våld i nära relation ledde till åtal. Jag förhörde utsatta, misstänkta och vittnen, och trots återkommande samtal med grannar som hade hört eller sett tecken på våld så var det väldigt få som hade vågat ingripa eller anmält händelsen. Varför var det så? Jag och min sambo diskuterade saken hemma och tänkte att vi ville försöka uppmuntra till civilkurage där folk bor.

Vill ingjuta mod i människor

Sagt och gjort. En hemsida skapades och en policy skrevs ihop med en instruktion som förklarar hur grannar kan agera mot våld och av omtanke om varandra, den lyder:

  • Knacka på hos grannen.
  • Vid behov – ta hjälp av andra. Fler grannar kan bidra till att skapa mer trygghet.
  • Ring polisen.

Idag finns Huskurage i över 200 000 hushåll och allt från bostadsrättsföreningar och privata fastighetsägare till kommunala bostadsbolag och kommuner har antagit policyn. Det är gratis att införa policyn och alla som bor i husen får information om vad våld i nära relationer är och en instruktion som kan sättas upp i trapphusen.

– Vi hoppas att det här ska bli en folkrörelse, säger Nina Rung. 

En inställning som hon ofta har mött vid förhör och i möten med vittnen till våld, är rädslan för att lägga sig i vad som sker inne hos grannarna.

– Många tänker att ”mitt hem är min borg” och då vill vi inte lägga oss i hur andra lever sina privatliv. En del är också rädda för att de har misstagit sig. De tänker: ”Det skulle vara så pinsamt om jag har fel.” Med Huskurage försöker vi ingjuta mod i människor att våga ingripa, att det är vår skyldighet att göra det. Det dör människor varje år som en konsekvens av att någon utsätts för våld i hemmet och de flesta grannar vet vad som pågår. Om alla agerar så blir det en ny norm att göra det.

En annan vanlig och fullt förståelig invändning mot att ingripa är rädslan för att råka illa ut själv, berättar hon.

– Men om man är rädd kan det räcka att bara knacka på och gå därifrån och sedan ringa polisen. Sen är det så att de flesta som använder våld mot sin partner inte använder våld mot okända, det visar forskningen.  

Feminism skapade ett intresse för kriminologi

Under sex år i början av 2000-talet läste hon till en magister i kriminologi vid Stockholms universitet och tog kurser i genusvetenskap, statsvetenskap och juridik. Att det blev just kriminologi har nog med ett feministiskt uppvaknande att göra, tror hon. Hon läste den feministiska antologin Fittstim när den kom ut på 1990-talet, och kunde plötsligt sätta in de ständiga trakasserierna mot tjejerna under skoltiden i ett större sammanhang.

– Genusvetenskap var det första jag läste vid universitetet och när man väl har satt på sig de glasögonen så är det svårt att ta av sig dem. Jag blev intresserad av att undersöka kopplingen mellan kriminalitet och kön. Min C-uppsats handlade om hur både killar och tjejer ofta bortförklarar killars användning av våld och sexuellt våld när alkohol är inblandat. Materialet bestod av intervjuer som jag gjorde en kvalitativ studie av och det gick att se att även de tjejer som hade utsatts för våld skyllde på att killen ”var ju full” eller att han nog inte ”visste riktigt vad han gjorde”.

Samtidigt som hon läste på universitetet arbetade hon ideellt på Alla kvinnors hus och fungerade bland annat som vittnesstöd i tingsrätten när det gäller sexuellt våld och våld i nära relationer. Parallellt med magisterkursen i kriminologi började hon arbeta med ett antivåldsprojekt inom försäkringsbolaget Folksam.

– Sen sökte jag mig till polisen för jag ville arbeta mer operativt.

Som civil utredare när det gäller våld i nära relationer jobbade hon först i Nacka och sedan vid familjevåldsenheten i Söderort. Sedan 2014 har hon arbetat med sexuellt våld mot barn vid Barnahus Stockholm.

Hur orkar du arbeta med så svåra frågor?

– Att förhöra barn som kan ha utsatts för övergrepp är tungt, men inte i stunden, utan det kan drabba en efteråt. Speciellt att titta på övergreppsfilmer, det påverkar en. Vi som arbetar med det här drabbas av något som kallas ”sekundär viktimisering” och vi får hjälp att bearbeta det vi är med om regelbundet med en handledare, säger Nina Rung.

Föreläser om hur man kan förebygga våld

Just nu har hon tagit en paus från arbetet som utredare för att istället hålla föreläsningar och kurser i hur man kan förebygga våld. 

– Som utredare inom polisen tar man liksom hand om slutprodukten, när brottet redan har begåtts. Det är nedbrytande att inte få arbeta med den preventiva delen och därför vill jag göra det nu, förklarar hon och säger att hon i veckorna reser runt och träffar till exempel kommuner och fastighetsbolag för att berätta om föreningen Huskurage och håller föreläsningar om prevention och sexuella övergrepp för bland annat pedagoger och lärare. 

– Vuxna som arbetar med barn och unga måste ha kunskap om sexuella övergrepp. Inom socionomutbildningen och olika lärarutbildningar ska en sådan obligatorisk undervisning ingå. Sen är det viktigt att barn själva får kunskap om vad man får göra och inte får göra med andras kroppar. I förskolan och i skolan ska det vara nolltolerans mot all form av våldsamma uttryck och incidenter ska tas på allvar. Skolan måste prata mer om vad som är brottsligt att göra och vilka konsekvenser det får.

Nina Rung drar sig inte heller för att skriva debattinlägg där hon kritiserar sådant som att lagstiftningen är för svag när det gäller att skydda barn mellan 15-18 år som utsatts för sexualbrott eller ifrågasätta domare som har friat anklagade i ett sexualbrottsmål. Ibland får hon mothugg.

– När kritiken är befogad så är den välkommen, men det är sällan den är det, anser hon.

Stockholms universitet ett Google – in real life

Åren på Stockholms universitet är hon tacksam för.

– Jag tycker om hela förhållningssättet på universitetet, att få läsa och analysera. Och jag gillade nerven i salstentorna, att man har kort tid på sig och måste försöka plocka fram allt man kan.  

– Sen tyckte jag om själva miljön och kunskapskulturen. När jag pluggade satt jag och en studiekompis en dag och funderade på ögonfärg och på vilket sätt den går i arv. Och då sökte vi upp en forskare som sysslade med det och fick svar direkt. Stockholms universitet är som ett stort Google – fast in real life.