– Eleverna är hela tiden i centrum, vi måste göra allt vi kan för att få likvärdighet i skolan. Nyanländas röster hörs inte och deras vårdnadshavare har också tysta röster, säger Anna Kaya.

Hon började blogga om skolutveckling och om nyanlända elevers rättigheter i affekt 2008:

– Jag jobbade i Rinkeby och blev irriterad på hur man jämförde skolresultat. Man tittade bara på siffror och antal elever, inte vilka elever som gömde sig bakom siffrorna. Det var så orättvist! Jag visste inte hur jag skulle nå ut, så jag började blogga för att skriva av mig.

Genom bloggen fick hon kontakt med andra lärare och olika nätverk.

– Det var befriande att höra andra lärare som såg samma sak som jag. Som svenska som andraspråkslärare kan man känna sig rätt ensam, det är inte alla som är intresserade av samma frågor.

Arbete på Nationellt centrum för svenska som andraspråk

Och genom sitt bloggande och andra aktiviteter på sociala medier blev hon för några år sedan uppringd av föreståndaren för Nationellt centrum för svenska som andraspråk (NC) som behövde en lärare med kunskap om sociala medier. Nationellt centrum för svenska som andraspråk är ett nationellt resurs- och utvecklingscentrum som drivs på regeringens uppdrag och finns vid Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet. Till en början var tjänsten tidsbegränsad och på 20 procent, så småningom blev det en 50-procentstjänst och nu arbetar hon 80 procent för NC, men är fortfarande på ”sin” skola i Märsta en dag i veckan. Anna Kayas uppgift är att skapa opinion, vara en resurs och öka kunskapen om svenska som andraspråk och språkutveckling på alla nivåer, främst hos lärare.

Intresset – och engagemanget – för barn och språkinlärning kom tidigt. I gymnasiet jobbade Anna Kaya extra på en förskola med nästan bara flerspråkiga barn.

– Det var häftigt att se hur barnen utvecklade sin språkkapacitet; redan i treårsåldern var de medvetna om med vem man talade vilket språk. Jag tittade också på hur pedagogerna interagerade med barnen och hur de utvecklade svenska språket.

När Anna Kaya sedan sökte till Lärarhögskolan ville hon arbeta med större barn och deras läs- och språkutveckling, och hon såg till att få praktisera på mångkulturella skolor. På Lärarhögskolan kunde hon inte välja svenska som andraspråk på sin inriktning, så det har hon läst in i efterhand. Och hon har fortsatt att plugga vid sidan av heltidsarbete, engagemang på sociala medier och familj med tre barn. Just nu masterprogram i språkvetenskap med inriktning mot svenska som andraspråk.

– Jag vet faktiskt inte hur jag får ihop det. Men när någon frågar hur jag hinner med sociala medier brukar jag komma med motfrågan ”Hur hinner du leta efter all information du behöver?” För mig sparar sociala medier tid och informationen hittar till mig, säger hon.

– Twitter är ett snabbt flöde. Jag följer många och har många följare så med några nedslag får jag ofta den information jag behöver.

När jag skriver är jag personlig men aldrig privat

Hon använder olika sociala medier på olika sätt. Djupare samtal på Facebook, snabbt och till många på Twitter och Annas privata åsikter på den egna bloggen. De olika rollerna är inte svåra att skilja åt, tycker Anna Kaya. Men en tjänsteman från Utbildningsdepartementet frågade i början av ett telefonsamtal ”Vilken Anna pratar jag med? Lärar-Anna eller NC-Anna”, berättar hon.

– Jag har en telefon och två jobb, men jag är alltid 100 procent jag. När jag skriver är jag personlig, men inte speciellt privat. Och sociala medier har jag inte använt privat sedan 2007, då Facebook var nytt, säger Anna Kaya.

Eftersom det mesta arbetet sker med datorns hjälp kan hon arbeta när och var som helst. Hon har en app som hjälp för att håll koll på arbetstiden och hur mycket tid hon lägger ner på respektive jobb.

– Jag kan till stor del styra över min arbetsdag och välja att gå en långpromenad och sedan jobba kväll. Min chef har en enorm tillit till mig och jag känner mig uppskattad, hon litar på att jag kan utföra mig jobb effektivt utan att kontrolleras. Att i tjänsten ansvara för en Facebookgrupp med 7 000 följare innebär att jag måste svara på frågor även om klockan är 21. Man kan inte släppa en Facebookgrupp, det kan gå hur som helst.

Mycket av arbetstiden på Nationellt centrum för svenska som andraspråk används alltså till att kommunicera med lärare, skolledare, journalister, politiker, olika typer av tjänstemän och myndigheter. Men Anna Kaya har också andra uppdrag, som att skriva stödmaterial för undervisning av nyanlända för Skolverkets räkning, skriva texter till Läslyftet och arbeta fram utvecklingspaket för lärare. Hon läser också utredningar och skriver remissvar till Utbildningsdepartementet och är med i expertgrupper och som sakkunnig i frågor kring undervisning av nyanlända. Under våren utkommer också hennes bok ”Att undervisa nyanlända elever”.

Trots att hennes huvudsakliga arbetsplats finns på universitetet känner Anna Kaya sig mest som student:

– Jag är barnsligt förtjust i att vistas i universitetsmiljö. När jag jobbade 50 procent på NC och 50 procent i skolan sa jag till mig själv ”Tänk att få jobba här!” varje gång jag kom till universitetet, ”Jag vill vara här jämt!” Fast så tänkte jag visserligen på skolan också…

Anna Kaya förklarar:

– Det är verkligen det bästa av två världar att jobba med samma ämne ur två perspektiv. Det är en gåva att få ha två jobb som smälter samman utan bekymmer, där det ena gynnar det andra.

– Men jag saknar eleverna varje dag, att bygga upp relationerna med dem under en längre tid, lägger hon till.

Ibland funderar Anna Kaya på att hoppa av och börja undervisa på heltid igen.

– Men allt är inte bra i skolan än. Jag måste jobba vidare tills alla elever, även nyanlända, får den utbildning de har rätt till!

Och hon har stora möjligheter att påverka. När tidningen Dagens Samhälle för något år sedan listade makthavare i skolans värld hamnade Anna Kaya på 27:e plats, före såväl ordförande som vd för Friskolornas riksförbund, de utbildningspolitiska talesmännen för Vänsterpartiet och Centern och ett antal akademiska forskare.

– Uppmärksamhet är bra, då kan jag rikta den mot nyanländas rätt. Jag försöker ta varje tillfälle att driva opinion.

Svenska akademiens svensklärarpris 2012

När hon år 2012 belönades med Svenska akademiens svensklärarpris fick hon också möjlighet att lyfta fram svenska som andraspråk och sina hjärtefrågor i olika medier.

– Jag förstod inte att det var möjligt att en helt vanlig lärare får ett sådant pris, i min värld är det som att få Nobelpriset. Som lärare får man mycket uppskattning från elever och föräldrar, men att få brev – och utmärkelse – från Svenska akademin. Det var en chock.