Merja-Liisa Heikkinen. Foto: Privat
Merja-Liisa Heikkinen. Foto: Privat


Inför Finlands 100-årsjubileum i år genomförde Finlandsinstitutet i Stockholm en undersökning av den svenska allmänhetens bild av Finland. Resultatet visade att kunskaperna om Finland var ganska låga. Bara 12 procent av svenskarna svarade till exempel rätt på frågan om vilket årtal som Finland blev självständigt från Ryssland, vilket var år 1917. Och förutom Tove Janssons mumintroll var det inte så många andra kulturfenomen och kulturpersonligheter som var bekanta bland de exempel som nämndes.   

– Jag tycker inte att resultatet är så konstigt. Vilka svar man får beror ju lite på vem man frågar. Under min tid i Sverige har jag ofta mötts av nyfikenhet på Finland, folk vill veta mer. Om någon skulle fråga mig vad olika politiker heter i Norge och Danmark, skulle jag nog inte kunna svara så bra. Och alla kanske inte vet så mycket om den norske författaren och dramatikern Henrik Ibsen till exempel, säger Merja-Liisa Heikkinen, som har arbetat som utbildnings- och teateransvarig på Finlandsinstitutet i Stockholm och undervisat i finska i många år, bland annat vid Stockholms universitet.

Hon utbildade sig till ämneslärare vid Stockholms universitet i slutet av 1980-talet och inriktade sig på finska och engelska. Finska var huvudämnet.

– Jag har alltid haft en passion för det finska språket, det går inte att förklara varför. Jag tycker om själva språket som sådant, morfologin, alltså ordens struktur och form, språkets historia och den finska dramatiken och litteraturen, säger hon.

Merja-Liisa Heikkinen är uppvuxen i Savolax i nordöstra Finland, ett område som är helt finskspråkigt, men hon lärde sig svenska genom den obligatoriska svenskundervisningen i skolan. Att hon hamnade i Sverige var lite av en slump. Hon träffade en man från Iran som var gäststudent på Arkitekthögskolan i Stockholm.

– Det var enklare för honom att bo kvar i Stockholm så jag flyttade till Sverige. 

Efter fyra års studier i finska och didaktik började hon undervisa i finska som främmande språk. Under tolv år arbetade hon sedan vid det som numera heter Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska. 

– På kvällskurserna var det många som hade jobb vid sidan av studierna, de som gick kursen kunde till exempel vara sverigefinnar som hade släkt i Finland och som ville lära sig mer finska. 

Kursdeltagarnas behov har styrt undervisningen

Parallellt med undervisningen på universitetet har hon haft eget företag under alla år och utbildat vuxna i finska. Genom Finlandsinstitutet har hon haft kurser för vårdpersonal och pedagoger i olika kommuner och för anställda och chefer på svenska företag som har affärskontakter med Finland. Merja-Liisa Heikkinen tycker om att utgå från kursdeltagarnas egna behov i undervisningen.

– Jag har försökt fokusera på: Vad är det de vill lära sig? Vad har de behov av i sina arbeten? Ofta behöver de öva mer talspråk än grammatik. Vårdpersonal inom äldreomsorgen som har patienter med finska som modersmål vill kunna prata lite vardagligt med dem, de behöver fråga sådant som: ”Vill du ha ris eller potatis?”

I sin masteruppsats gjorde Merja-Liisa Heikkinen en fallstudie av vad just vårdpersonalen på ett äldreboende i Älvkarleby kommun hade behov av när det gäller finska språket.

– Älvkarleby har många finskspråkiga invånare som flyttade till kommunen för att arbeta på 1950- och 60-talet. Personalen ville lära sig olika enkla fraser och ord som var bra att kunna i det dagliga arbetet. För dem var den yrkesetiska aspekten viktig, att kunna nå sjuka äldre som inte förstod svenska så bra längre. 

År 2006 blev Merja-Liisa Heikkinen utbildnings- och teateransvarig på Finlandsinstitutet i Stockholm som bland annat har som uppgift att främja möten mellan svenskt och finländskt kultur- och samhällsliv och verka för den sverigefinska nationella minoriteten. Merja-Liisa Heikkinen satte ihop teaterprogram för en finsktalande publik och bjöd in teatergrupper från Finland.

– Jag försökte variera utbudet så att det både skulle vara smalt och brett. Vi arrangerade barnteater på finska fyra gånger per år och teater för vuxna två gånger per år.

Har alltid längtat hem till Finland

Efter 36 år i Sverige har Merja-Liisa Heikkinen nu flyttat tillbaka till Finland.

– Det är lite konstigt. Jag har bott längre tid av mitt liv i Sverige än i Finland, men samtidigt känns det så självklart att vara i Finland nu. Även om jag har åkt till Finland flera gånger varje år så har jag haft en hemlängtan hela tiden, speciellt de senaste åren. Det är som om jag har haft en inre räknare som har talat om för mig att ”om så och så många nätter får jag åka till Finland”. Det där att få åka hem, det har varit en stark känsla. 

På plats i Finland fortsätter hon med sin undervisning i det finska språket, hon håller bland annat en kurs i finska för invandrare i en skola i Helsingfors.

– Jag brukar ställa upp alla i en ring och så kastar vi en boll till varandra. Jag säger något i presens till någon och kastar bollen och så ska den som tar emot bollen svara i en annan verbform.  

Tycker dina studenter att finska är svårt?
– Finska är egentligen inte svårare än andra språk, men det är annorlunda. Språket hör inte till de indoeuropeiska språken och om man accepterar att det inte är som svenska och engelska så är det lättare att lära sig. Finska är enkelt att uttala och skriva. När folk förstår att man bara behöver uttala orden precis som de står brukar det lossna.

Finlandsinstitutets undersökning om den svenska allmänhetens bild av Finland gjordes tillsammans med Kulturfonden för Sverige och Finland samt med Magma och Novus.