– Min pappa var läkare och expert på TBC. När jag växte upp och vi bodde i Somalia och i Kenya hade han antropologer anställda. De tittade på människors syn på sjukdomar och hur de ser på vaccin och medicin. 

Masse, eller Jan-Marcus som han är döpt till tog studenten i Mocambique och när några av vännerna skulle börja läsa vid Stockholms universitet följde Masse med. Det första riktiga jobbet kom på Läkare utan gränser, och den första FN-tjänsten blev som Junior Professional Officer i Katmandu i Nepal, där han arbetade med HIV-frågor.

– Det var den mest lärorika och den mest frustrerande perioden i mitt liv. När man jobbar i FN jobbar man med olika regeringar och på ett helt annat mandat än till exempel Läkare utan gränser. Jag ville ju jobba med människor och inte sitta i kostym på möten. Men det är ju där det bestäms vad som ska göras, och till sist förstod jag bättre FN’s roll, och att det är en speciell roll när det kommer till hälsa. 

Kunskap om lokal kultur är avgörande för arbete med hälsa

– Senare kom jag till Geneve och jobbade som antropolog med utbrottsbekämpning. Om man förstår hur människor uppfattar hälsoinformation kan man se varför människor gör vissa val, och då kan man påverka dem. I Geneve fick jag träna och utbilda läkare och sjuksköterskor, bland annat jobbade jag med Ebola.

– Ebolautbrottet i Centralafrika är ett tydligt exempel på hur man behöver förstå lokal kultur för att kunna arbeta med hälsa. Tänk när de gick in i sina vita skyddsdräkter i de små byarna. Vitt är ju en färg som representerar döden. Många tänkte att nu kommer de för att döda oss. Senare började vårdpersonalen åka in i byarna i sina vanliga kläder för att först därefter byta till de vita skyddsdräkterna. Då kunde människorna tro på att de kom för att hjälpa.

Vaccindebatten ett hett arbetsområde

Vaccin och den tveksamhet människor känner inför vaccinationsprogram är också ett av Masse Hellströms arbetsområden. Den svenska debatten om mässlingsvaccin har han följt vid sidan om.

– Det är samma myter som uppstår i Sverige som i resten av världen. Media spelar en stor roll i detta, och det är problematiskt att det finns två uppfattningar i en debatt, och den ena består av fakta och den andra av rykten. Det blir farligt att jämställa de två.

– I Kirgizistan talade jag med ett äldre par som inte ville vaccinera sina barnbarn. De berättade att under sovjet-tiden fanns inga val, alla skulle vaccineras. Nu, när de själva fick välja, firade de sin frihet med att inte välja vaccin. Vi hade en väldigt bra diskussion och lyssnade på varandra, och det slutade med att de vaccinerade sina barnbarn. I Karachi i Pakistan, som är en väldigt konservativ miljö, litade folk inte på läkarna som skulle ge poliodroppar. Men när de själva fick ge vaccinet gick det bra. Mitt arbete är att hitta olika vägar, säger Masse Hellström.