Rawah Zeidan, foto: Alicia Muchowicz
Rawah Zeidan, foto: Alicia Muchowicz
 

Trots att läraryrket är hetare är någonsin på den svenska arbetsmarknaden så var Rawah Zeidan en av de sista i sin klass att komma ut på praktik. Rädslan att undervisa svenska ungdomar engelska kom hon över med hjälp av rektorn Kikki Jerneheim som motiverade henne att våga prova. Idag är Rawah Zeidan tillsvidareanställd som huvudlärare för språkintroduktion på Internationella Kunskapsgymnasiet i Liljeholmen. Läs om resan och om tipsen som hon och Kikki Jerneheim delar med sig av.

Hur fick du reda på att Korta vägen vid Stockholms universitet fanns?

– Via Arbetsförmedlingen. Tanken var att jag först skulle välja Snabbspåret för lärare, men jag fick istället jobb på en begravningsbyrå eftersom de behövde en person som kunde  arabiska och engelska. Anställningen där varade inte så länge och min handläggare på Arbetsförmedlingen lyckades anmäla mig till Korta vägen i sista sekunden. Den dagen hade jag verkligen tur!

Vad var de bästa med Korta vägen?

– Det bästa var faktiskt i slutet av utbildningen. I början var jag frustrerad eftersom jag inte kunde svenska så bra och jag var den sista personen i gruppen som kom ut på praktik. En efter en gick de andra deltagarna på olika intervjuer, men inte jag. Jag tänkte att det här är hopplöst, Korta vägen kan inte hjälpa mig, men till slut kom även min chans att få gå på en praktikintervju!

Hur var det på praktikplatsen?

– Jag fick en praktikplats på en gymnasieskola i Liljeholmen. Först var jag skeptisk. Skulle jag undervisa svenska ungdomar engelska? I Sverige kan redan alla flytande engelska så det gjorde mig extra obekväm. Jag var även rädd för dem och kände att eftersom jag bär slöja kunde jag bli extra utsatt. Först tackade jag nej till intervjun, jag hade bara fokus på att jobba med vuxna, eftersom jag tänkte att vuxna kan vara mer förstående.

– Men personalen på Korta vägen hjälpte mig att samla mod till att gå på intervjun, de sa ’Gå på intervjun och följ sedan din magkänsla’, och precis så gjorde jag. Under min första arbetsdag så märkte jag att en bild på mig fanns uppladdad på skolans hemsida, under personalinformationen, med titeln praktikantlärare. Det var en härlig känsla att vara välkommen. Det varma bemötandet gjorde att jag vågade prova att undervisa ungdomar, som tidigare varit min största skräck.

Vad hände efter praktiken?

– Jag fick en del timarbete på skolan som vikarie samtidigt som jag studerade svenska. Under denna period fick jag även ett timjobb på Folkuniversitetet med att undervisa svenskar arabiska. Efter drygt en månad kontaktade rektor Kikki Jerneheim mig med ett jobbförslag, jag skulle ansvara för en klass med tio nyanlända pojkar. Äntligen skulle jag bli tillsvidareanställd lärare och få undervisa ungdomar i engelska och arabiska och hjälpa dem med svenskan. Jag lyckades få mitt drömjobb här i Sverige, jag fick chansen att fortsätta med undervisning och dessutom hjälpa andra!

Vad har du för tips till de nya deltagarna på Korta vägen?

– Sluta inte kämpa och se möjligheter, se inte problem och säg inte nej. Finns det en möjlighet så våga prova och ta chansen. Även om du tänker att en praktikplats inte passar dig och att du inte kan se dig själv där, så gå iallafall på intervjun. Du behöver också göra en hel del research om din arbetsmarknad, gå in på företagens hemsidor och läsa på om dem för att förstå deras värderingar och vad de letar efter. Företagslistan är den jobbigaste biten!

Har du några tips till handledarna?

– Titta på olika arbeten som personen kan utföra. Våga ge flera chanser, säger Rawah Zeidan.

Kikki Jerneheim tillsammans med Rawah, foto Korta vägen
Kikki Jerneheim tillsammans med Rawah, foto Korta vägen

 

 

Har du något tips till framtida praktikhandledare?

– Våga tro på den person som kommer på praktik, att personen vill, och inte att den inte kan. Våga ge personen uppgifter som den kan tycka är något svåra eller jobbiga, men se då till att finnas som bra stöd under dessa uppgifter. Rawa hade bara varit hos oss några dagar när hon fick sitta i receptionen och svara i telefonen och svara på elevernas frågor. Vi hade öppen dörr så att Rawa kunde känna att hon kunde fråga oss i personalen. Detta är bästa sättet att lära sig en arbetsplats, att sitta i front office. Vad kan gå fel? Efter några veckor fick hon även vara med och representera skolan under gymnasiemässan. Även om hennes svenska inte var så utvecklad då hade hon en väldigt bra engelska. Vi är ett internationellt gymnasium med ett internationellt perspektiv så det passade ändå bra.

– För oss har det varit win win med Rawa. Hon kommer från ett land som vi läser mycket om och från en annan kultur. Genom att hon kom till oss så fick vi lära oss otroligt mycket om henne, om livet i Syrien och hur det är att vara flykting och nyanländ i Sverige, säger Kikki Jerneheim.

 

Har du tips till praktikanter?

– Säg inte nej till arbetsuppgifter även om du känner ’åh nej, jag vågar inte svara i telefon’. Tänk på att praktikgivaren tror på dig, så våga anta utmaningen! Det är de enda sättet att lära sig.