Namnskicket har beskrivits av flera forskare under 1900-talet, men namnens fullständiga betydelseomfång har inte tidigare framgått. Äldre forskning har nöjt sig med att beskriva namntyperna i olika utvalda socknar och diskutera namnens särställning som både personnamn och bebyggelsenamn.

Genom att utnyttja en genealogisk metod har jag visat att dessa namn ärvs inom familjen i många generationer och att de därmed uppfyller de kriterier som ställs upp för släktnamn. Jag vill hävda att dessa namn är resterna av ett inhemskt, tidigare okänt släktnamnsskick. Detta resultat har uppfattats som mycket kontroversiellt av äldre forskare som i de s.k. gårdsnamnen velat se en starkare koppling mellan personnamn och bebyggelsenamn och undertryckt deras släktnamnsfunktion. Att dessa namn har släktnamnsfunktion visar på nya infallsvinklar och öppnar upp forskningsområdet.

Det finns paralleller i äldre namnskick i andra delar av Europa, vilket inte minst framkom vid XXth International Congress of Onomastic Sciences. ICOS i Santiago de Compostela 1999, namnskick som senare överlagrats av det från romersk kultur spridda bruket med förnamn/dopnamn följt av familjenamn. (Här vore f.ö. ett europeiskt projekt på sin plats med forskare från bl.a. Sverige, Norge, Finland, Estland, Frankrike och Spanien.)

Publikationer inom ämnesområdet:  Publikationer Ekonymer (146 Kb)