Gunilla Jansson. Foto: Johan Asplund
 

Forskning i fokus: Omsorg som språkarbete. Hinder och möjligheter med svenska som andraspråk i den nya arbetsordningen.  

Om projektet

I fokus i projektet står äldreboendets skrift- och samtalskulturer. För att få en helhetsförståelse av de praktiker vi studerar har vi använt oss av etnografiska metoder.

Bakgrunden till projektet är de förändringar av arbetslivet som brukar kopplas till den så kallade nya ekonomin, och som ibland benämns den nya arbetsordningen.

Det innebär att handfasta och konkreta arbetsuppgifter utökats med betydligt mer komplexa uppgifter som exempelvis dokumentation och kontaktmannaskap. Äldreomsorgen idag genomgår också andra förändringar som påverkar arbetets innehåll. I takt med att verksamheter privatiseras blir de utsatta för konkurrens och bedömning.

Gemensamt för de äldreboenden vi studerat är att det är en väldigt hög grad av etnisk och språklig mångfald. Vanliga problem förknippade med detta är bristfälliga kunskaper i svenska, enligt de verksamhetsansvariga.

Svenska som andraspråk var därför från början en del av projektets frågeställning: Hur påverkar de ökande kraven på dokumentation och kontaktmannaskap de anställdas möjligheter att delta i centrala arbetspraktiker på arbetsplatsen? För att inte låsa oss vid att språket ”är problemet” har vi dock valt att närma oss verksamheten mer förutsättningslöst och se flerspråkigheten som en del av kontexten.

 

Resultat

Vi vill utifrån våra studier problematisera fenomenet ”bristande språkkompetens i äldreomsorgen”. Det innebär att vi vill se svenska som andraspråk som en faktor som gör vissa problem i verksamheten mer synliga.

De anställda har fått utbildning i svenska språket (språk på arbetsplatsen, med fokus på vårdsvenska), vilket lett till att de uppmärksammar vad som är korrekt språkbruk på arbetsplatsen. Trots detta finns en risk för att chefer och myndighetsutövare tenderar att se det som att missförhållanden i verksamheten beror på språkbrister. Att språket alltid är i fokus innebär för anställda med svenska som andraspråk att de måste tänka på språket hela tiden om de vill delta under samma förutsättningar som alla andra.

Vi har funnit att problemet snarare ska sökas i inneboende konflikter i verksamheten än i bristande språkkompetens.

Inom organisationen har de arbetat med standardisering av de anställdas dokumentations- och samtalsspråk, vilket kan kopplas till konkurrens och kvalitetssäkring. Detta arbete är svårt att förena med mer vardagliga, sociala aspekter av omsorgsarbetarens yrkeskunskap.

Till exempel har vi sett hur organisationens verksamhetsideal att skydda den boendes självbestämmanderätt rymmer motstridiga krav, vilket exempelvis syns i formuleringar som ”att erbjuda dusch”, som används i vårdplaner på äldreboendet.  När omsorgsarbetarna ska leva upp till sådana verksamhetsideal i omsorgsmötet med den boende hamnar de i en konfliktsituation. Behovet av att de äldre blir duschade ställs mot deras krav på integritet. För att inte kommunikationen ska bryta ihop tvingas de till övertalande tilltalsformer, t.ex. ”Det är bra för dej”.

 

Hur kan personal inom äldreomsorgen konkret använda sig av projektets resultat i sitt arbete?

Våra resultat kan bidra till att chefer och myndighetsutövare börjar reflektera över att det kan finnas otydliga ramar för vilket språk man ska använda när personalen talar och skriver om de boende sinsemellan, t.ex. i rapportöverlämning, och när de talar till de äldre.

Vi tror också att våra resultat kan öppna för en diskussion om hur man språkligt och interaktionellt kan konkretisera den boendes självbestämmanderätt i omsorgsmötet. Detta kan i sin tur bidra till att finna och synliggöra ett vetenskapligt förankrat yrkesspråk för sociala aspekter av omsorgsarbetarens yrkeskunskap, vilket i förlängningen kan höja statusen på yrket.

 

Kontakt

Gunilla Jansson

Projektsida: Omsorg som språkarbete

Artikel 2012: Att uppfatta komplexiteten i konfliktfyllda situationer