I svenska uttrycks sökande frågor regelmässigt genom utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser,
som i (1) nedan:

(1)
a. Vem var det som ringde?
b. Vad var det som förvånade dig?
c. Var är det man skriver under?
d. Vart är det du ska åka?
e. När var det Springsteen spelade på Ullevi?
f. Hur är det man får fram resultatet?

Enligt SAG (4:747) är det ”mycket vanligt med utbrytning just av interrogativa led i huvudsatser”.
Trots det har fenomenet i det närmaste inte diskuterats i tidigare litteratur. I detta
föredrag presenterar jag resultatet av en större empirisk kartläggning av frekvensen och bruket
av utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser i svenska. Den kvantitativa analysen består
av nära 5 miljoner kvesitiva huvudsatser från diskussionsforumet Flashback Forum, och den
kvalitativa analysen är utförd på mer än 5 000 utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser
från samma material.

Undersökningen utgår mer specifikt från två påståenden som görs i SAG (4:747), formulerade
i följande två citat:

(i) ”Eftersom allt i en kvesitiv huvudsats utom det interrogativa ledet är
presupponerat uppfyller den kvesitiva satsen alltid villkoren för utbrytning.”
(ii) ”I sökande fråga med utbrytning tillkommer ofta som en extra betydelsenyans
att talaren tidigare har kunnat svaret eller är förtrogen med frågeställningen på
något sätt.”

Baserat på resultatet av den kvantitativa korpusundersökningen menar jag att påstående (i)
är missvisande. De kvesitiva huvudsatser som i högst utsträckning presupponerar sitt propositionella
innehåll (såsom hur- och var-frågor) formuleras i minst utsträckning som
utbrytningssatser. Inte mindre än 98 % av de utbrytningsformade kvesitiva huvudsatserna i
materialet inleds av vem eller vad – trots att vem- och vad-inledda satser utgör mindre än
60 % av det totala antalet kvesitiva huvudsatser i mitt material. Jag argumenterar för att detta är en direkt följd av att icke-utbrytningsformade vem- och vad-satser inte (semantiskt)
presupponerar sitt propositionella innehåll.

Beträffande SAG:s påstående (ii) visar den kvalitativa undersökningen att de flesta
sökande frågor med utbrutet interrogativt led används för klargöranden snarare än påminnelser,
även om den sistnämnda funktionen också förekommer. Dessutom används en stor
andel av de utbrytningsformade kvesitiva huvudsatserna som icke-frågor, dvs. i något annat
syfte än att eftersöka information. Återigen ser vi stora skillnader i användning beroende på
vilket interrogativt led som inleder den kvesitiva satsen: 80 % av de utbrytningsformade
var-satserna är frågor, medan 57 % av hur-satserna är icke-frågor.

Sammantaget komplicerar resultaten av min undersökning bilden av utbrytningsformade
kvesitiva huvudsatser i svenska, vilket föranleder mig att revidera de påståenden
som SAG gör beträffande deras frekvens, betydelse och användning.