Cecilia Falk. Foto: Pia Nordin
Cecilia Falk. Foto: Pia Nordin

Abstract

Den moderna svenskans s-form som som bekant från det reflexiva sik. Fortfarande i fsv kunde s-formen få reflexiv betydelse (Duua … sattis iui blomsterquisten, Leg Bu). Därtill hade s-formen utvecklat medial betydelse, där föreställningen om en aktivt agerande subjektsreferent försvunnit/förbleknat. Många mediala s-former går regelbundet tillbaka på transitiva kausativa verb (t.ex. glädhia glädhias).

En del av de s-lösa verben hade alternativt en intransitiv konstruktionsmöjlighet med det transitiva verbets objekt som subjekt (t.ex. ända ’föra till slut’ eller ’ta slut’, vilket gör ett medialt s-verb synonymt med det intransitiva s-lösa verbet (t.ex. ändas ’ta slut, omkomma’).

Därtill finns det en hel del s-verb som saknar motsvarande s-lösa form (t.ex. färdhas), eller där relationen till motsvarande s-lösa verb är mer oklar: de båda kan ha helt och hållet samma betydelse och argumentstruktur (t.ex. anda andas), betydelserelationen kan vara oklar (t.ex. biärgha ’bringa i säkerhet’ – biärghas ’arbeta’). Det är i första hand dessa senare som jag försöker förstå mej på.