Fredrik Valdeson. Foto: Pia Nordin
Fredrik Valdeson. Foto: Pia Nordin

I mitt avhandlingsarbete studerar jag svenskans dubbelobjektskonstruktion (även kallad bitransitiv konstruktion) med fokus på dess semantik och funktion. Undersökningen har ett diakront anslag och avsikten är att följa hur bruket av konstruktionen utvecklats över tid från 1700-talet fram till idag. Exempel på dubbelobjektkonstruktion ges i (1–2), med verbet fetmarkerat och de två objekten understrukna.

(1) Hon räckte honom brödfatet.

(2) Vore det kanske en triumf, tänkte hon bittert, om jag i stället kunde beröva honom hans glädje?

På seminariet kommer jag att presentera (delar av) en korpusbaserad undersökning av bruket av dubbelobjektskonstruktion i 1800- och 1900-talssvenska, med material hämtat från skönlitterära texter. I fokus står dels en diskussion om förändringar i dubbelobjektskonstruktionens semantik över tid, dels diverse försök att mäta konstruktionens produktivitet med mer kvantitativa metoder. Den semantiska analysen visar att svenskans dubbelobjektskonstruktion i allt större utsträckning används för att uttrycka överföring (som i exempel 1 ovan). Denna semantiska specialisering ackompanjeras av diverse frekvensförändringar, t.ex. minskad typfrekvens. Dessutom minskar användningen av konstruktionen överlag under hela den undersökta perioden. Sammantaget tyder dessa iakttagelser på att dubbelobjektskonstruktionen kommit att bli allt mindre produktiv i svenskan under de senaste århundradena.