Tommy Kuusela. Foto: Johan Asplund
Tommy Kuusela. Foto: Johan Asplund
 

Varför valde du just denna utbildning?

– För att själv kunna tolka texterna och njuta av den vackra litteraturen eller förstå det samhälle där den har sin källa.

– Den historiska inriktningen ger möjligheten att på allvar närma sig vår forntida kultur och är nyckeln till att förstå nordiska språk och vår kultur idag, säger Tommy.

– Det ska inte undervärderas som ett viktigt historisk arv med djupa rötter i vår civilisation. Att läsa dikter, runskrifter eller prosatexter och själv lära sig tolka dem är ovärderligt för den som på allvar vill lära känna dem. Bortsett från det kulturhistoriska värdet är de också estetiskt tilltalande, och ingen kan väl tvivla på att de isländska sagorna är något annat än glittrande pärlor i världslitteraturens vida bibliotek?

 

Vad är ditt främsta minne från studietiden?

– Den närmast religiösa upplevelsen som uppstår när en text förvandlas från närmast obegriplig till begriplig, samt hur mycket historia som döljer sig bakom våra ortnamn eller på runstenarna.

 

Hur har utbildningen bidragit till din utveckling?

– Mycket. Jag kan nu på ett helt nytt sätt närma mig de gamla texterna och stundtals med fog kritisera och ge alternativa tolkningar av äldre översättningar. Det går inte att på allvar studera eller förstå dem enbart med hjälp av färdiga översättningar.

 

Vad gör du idag?

– Jag studerar fortfarande och skriver på en avhandling om jättar och jättinnor i fornnordisk mytologi vid Religionshistoriska avdelningen, vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap.

 

Vilka färdigheter har du mest nytta av i ditt arbete?

– Bredden av att ha läst många olika ämnen på universitetet. Främst tänker jag på språkkunskaper tillsammans med en gedigen religionshistorisk utbildning vilka ger mig möjligheten att på egen hand tolka och förstå de gamla texterna.

 

Vilken relation har du till institutionen och Stockholms universitet idag?

– Min huvudlärare Rune Palm från Nordiska språk fanns alltid tillgänglig och kunde hjälpa mig med svåra textpassager.* Universitetet är min arbetsplats och jag är i egenskap av doktorand på plats dagligen, även om den främst kretsar kring religionshistoriska avdelningen. Relationen var alltså intim och fruktbar.

*Rune Palm avled 2013.